Lyssnar på the Pillows och minns när jag var så lycklig och kär att
en enda sång kunde få känslorna att svämma över
och man grät bara för att man var så glad.
Jag undrar om jag kommer ha turen att få känna så igen?
Det var länge sedan, och nu är man inte helt den samma personen
som man var då.
Mer erfaren. Bränd. Tvivlande.
För vem garanterar att man ens kommer bli så kär en gång till?
Jag måste erkänna att jag är lite så där smått avundsjuk på de
som hittat en underbar person att dela livet med.
Men samtidigt glad för deras skull.
För alla förtjänar att uppleva den känslan. Borde få göra det.
Tillit och trygghet.
Att visa sin kärlek utan rädslor eller krav.
Bara leva och njuta av varenda stund tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar