Det är märkligt med folk som mig.
Hur lätt man får en idé i huvudet, en tanke, eller en förhoppning.
Planer för framtiden, eller bara något man önskar skulle hända.
Och efter det bär det rakt in i fantasivärlden.
Man börjar tänka sig olika scenarion, olika varianter av vad som skulle kunna hända.
Broderar ut en hel historia ur något som inte ens har varit nära att inträffa.
Bara positiva händelser, där ingenting kan gå fel.
För det är ju lov att drömma, eller hur?
Och sen är det tungt att ta nederlaget när livet spelar ett annat spel och allting kommer som en överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar