Nyss slogs jag av mitt tidvis barnsliga beteende. Och jag skäms nästan över mig själv. Men kan ändå inte låta bli att göra det som faller mig in.
Fortsätta det som påbörjats.
För att se vad som händer.
Och utveckla historien.
Så som jag alltid gör, som en slags tvångstanke. Ett mönster jag aldrig bryter. Ger allt, men misstolkar kanske situationen.
Det är ju på sätt och vis positivt att våga, istället för att ångra det man inte gjorde. Men samtidigt kan det hända att man i slutändan står kvar som en idiot, och måste ta konsekvenserna av det.
Men någon sorts spänning i livet måste man ju ha! ^^
Det värsta av allt är ändå att jag blev så nervös att jag inte köpte något godis... And I have extreme sugar cravings right now
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar