För en vecka sen hade jag hoppat omkring av glädje av att få samtalet där de erbjöd mig jobbet.
Men nu kändes det bara jobbigt. Psykiskt illamående av att kämpa emot viljan att säga ja. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på vad jag gjort.
Tänker på den möjligheten som jag nu missat.
Ibland ställs man inför så extremt svåra val. Där man måste väga alla fördelar och nackdelar mot varandra.
Och det känns som om det blir värre och värre med åren.
Viktigare beslut.
Större saker som förändrar livet för längre tid.
Så nu har jag alltså gjort mitt val. Att fortsätta sträva mot att bli florist.
Nå mitt mål och utforska varenda möjlighet jag kommer få inom yrket.
Prova och se hur det känns och går. Gå hela den stigen för att veta hur det är.
Man kan ju alltid prova något annat senare. Jag är ju bara 21 år gammal, även om jag tror att jag är mycket äldre än så.
Men just nu kan jag bara tänka på hur mycket jag förlorar på det här ekonomiskt.
Och hur mycket mer tid detta kommer kräva.
Mer arbete för mindre lön.
Men samtidigt kommer det ge mig så enormt mycket. Jag känner mig själv, min ombytlighet och lättpåverkade sinne. Vet att så fort jag sätter min fot inne på Löfgrens igen kommer jag vara eld och lågor för nuet och trivas just precis där.
Jag gjorde rätt val.
----------------------------------->The sky is the limit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar