Idag har jag äntligen fått sätta mig ner och bara göra ingenting alls.
Och det känns helt über.
Ända sedan den 19e november, om inte tidigare, så har allting gått på full hastighet och jag har inte riktigt haft tid för mig själv och mina eremit-fasoner.
Jag behöver ibland stunder i total ensamhet för att få tänka på allt och ingenting.
Summera livet och dagarna i mitt huvud.
Men det har varit fina dagar, och många trevliga saker har hänt.
Jag är så glad för alla underbara vänner jag har. Ni ger mig så himla mycket.
Och det är fantastiskt vad mycket nytt fint folk jag har lärt känna här i Umeå också. Trodde verkligen inte att jag kunde ha så tur...
Även om jag känner att jag på sätt och vis gett efter för impulser och tappat allt förnuft jag någonsin ägde.
Men så har det egentligen varit ända sedan 2008.
Jag vet liksom inte riktigt vart jag har mig själv längre.
På både gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar