Hemkommen ifrån utekvällen i Luleå.
Och är inte helt klar över vad som händer. En känsla av overklighet.
Har detta verkligen hänt?
Jag tog sista bussen hem med Ebba, och när vi kommit fram till huset ser vi att våra kära föräldrar fortfarande är vakna. Så det blir nattmacka och prat med dom innan läggdags.
Helt märkligt.
Jag tror aldrig min pappa sett mig onykter förut...
Kvällen var lyckad, väldigt trevlig, och skönt att bara vara med tjejer för en gångs skull. Mycket prat om roliga händelser och saker man varit med om... ^^
Det känns konstigt att vara singel, och ha en relativ frihet när man är ute. Men samtidigt så finns det liksom ingen som riktigt når upp till den nivån man är ute efter och intresserad av.
Och allting känns bara så meningslöst.
Ett sjukt sätt att höja självförtroendet och självkänslan när killarna börjar ragga. Sen går man bara därifrån innan något mer händer.
Usch.
Och precis som jag trodde var det många ifrån min gamla grundskoleklass ute. Visste inte riktigt om de kände igen mig, men fick några hjärtliga återseenden som jag inte riktigt väntat mig. Det känns så himla konstigt på något sätt.
Surrealism i verkliga livet.
Godnatt på er.
Även om du ska upp om 2 timmar ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar