Första dagen på jobbet blev hur bra som helst!
Kom dit i tid, skönt nog, och trodde jag skulle få stå och plantera ihop julgrupper som skulle säljas ute i butiken. Men så frågade en av cheferna om jag gjort buketter och dekorationer förut, och jag svarade javisst, eftersom vi självklart gjort det på skolan och praktiken.
Vilket ledde till att hon tyckte jag kunde göra beställningar (från Interflora menyn) istället, eftersom dom har en annan extrahjälp som fortfarande går gymnasiet, och den tjejen fick göra jobbet som jag egentligen skulle haft.
So awesome!
Men paniken började smyga sig på när ordet bukett nämndes.
Jag vet att det låter knäppt för de som inte jobbat med detta, men det är faktiskt ganska svårt att sätta ihop en bukett på rätt sätt.
Och jag har alltid fått kritik för just buketter...
Men jag sa ingenting till dem om det, utan tänkte att jag kan ju prova och se hur det går. Ser det helt förjävligt ut skulle de förmodligen säga ifrån och låta mig göra något annat.
Men inget speciellt blev sagt, det kändes ganska bra, och såg inte allt för illa ut!
Däremot var det ju lite nervöst, och helt plötsligt kommer ångesten över att detta bara är ett extrajobb på 5 dagar. Sen kommer jag vara utan arbete igen.
Och det känns mindre bra.
Såna tankar för mig in på annat som jag oroar mig för och nu känner jag mig sådär lagom borderlineknäpp.
Halvt uppe i varv, halvt übertrött.
Halvt glad, halvt ledsen.
Dom andra tankarna som har fastnat i mitt huvud för kvällen:
Jag vet liksom inte om jag helt har tappat min magkänsla för vad som är rätt och fel val, eller om det helt enkelt är så att jag inte vill lyssna på det som egentligen är det bästa att göra (eller inte göra).
Mest känns det som om jag förlorat förmågan att känna alla känslor förutom att vara glad och ledsen.
Inte så kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar