min förkylnings långsamma död.
När jag vaknade var rummet fylld av solljus och det hade lika gärna kunnat vara mitt i sommaren. Så jag fick den fantastiska idén att jag skulle ta en promenad till Ersboda handelsområde och samtidigt njuta solljuset och lagra lite d-vitamin.
Det var bara det att det är vinter, och att jag blev tvungen att ordna med att sälja min bil. Det är så trevligt att göra vuxensaker.
Vilket så resulterade i att solen började gå ner kring kl 13 då jag äntligen kunde lämna datorn och lägenheten.
När jag sen var på väg hemåt hade solen gått ner. Himlen var mörkblå. Och jag tog därför bussen istället för att gå.
Kanske man kan göra ett nytt försök imorgon?
Men! Sedan har jag haft en helt underbar kväll i Karolinas sällskap. Hon kom hit och lagade en jättespännande spansk kycklingrätt med kakao.
Och efter det gick vi och hörde på dom mycket duktiga universitetsmusikerna.
Åh vad jag har saknat musiken sedan gymnasiet.
Det är helt underbart att se och höra talangfyllda människor spela loss och verkligen bjuda på sig själva.
Känna musiken som är så hög att man tror hjärtat slår i takt med trummorna.
Jag vet inte riktigt vad det är med musik. Men jag mår så himla bra av det. Det känns som om man kommer lite närmare alla känslor som man bär på.
De känslor som man alltid tvingar sig själv att trycka ner och glömma bort.
För att hjärnan tror att det blir bäst så.
Men det är fel, eller hur? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar