Med hjärtat i halsgropen och pirr i magen!

Vaknade ganska tidigt idag och tog mig en varm skön dusch innan frukosten. Hade inga egentliga planer och tänkte att dagen skulle bli ganska
lång och trist.
Men när jag kom ut från badrummet såg jag att jag hade ett missat samtal ifrån Löfgrens Blommor, och minuten efteråt så ringer det igen.
En tjej hade blivit sjuk och de hade alldeles för mycket att göra för att hinna med allting själva. Så de frågade om jag kunde hoppa in för henne.
Och självklart kunde jag komma och jobba för dom.
Bara en idiot hade sagt nej.
Så himla tur man kan ha alltså! Så resten av dagen har jag sprungit omkring på Löfgrens och gjort nyårsbuketter och nyårsdekorationer i
ett drömskt lyckorus.
I´m the luckiest girl in the world atm!
(Plus att jag för första gången någonsin lyckades göra en sjukt snygg bukett!)

December månad har varit helt fantastisk. Det känns som om oturen omvänts till tur och allt som sett mörkt ut plötsligt bara löser sig.
Jag är så enormt tacksam och glad för det.

Imorgon ska jag också jobba, och det lät som om de vill ha in mig under våren också. Yatta! ^^
Tack, tack, tack, tack, tack, tack!

Nu hoppas jag bara att nyårsafton också blir fin, även om det är synd att du inte kunde vara med.
Hade velat ha ett überslut på ett underbart år.

Mängder med ord.

Det är märkligt när man känner sig alldeles full av ord och känslor,
men inte alls kan ge uttryck för det på något sätt.
När allting bara stannar inuti och gör en fullständigt bortkommen.
Förvirrad och konfunderad.
Man kan inte fokusera.
Bara försöka tolka en enda liten känsla.
Få ut något litet ord.
En mening.

Jag vill.

Back in business

Och så är man tillbaka i Umeå igen.
Lite tidigare än planerat, men jag kunde inte låta bli ^^
Plus att jag har några småsaker att ordna med som inte kunde göras i Luleå.

Idag kommer bli en sån där tråk-dag med allt som ska göras.
Tur nog så hade jag en väldigt väldigt trevlig trevlig morgon ^^
Och förhoppningsvis blir kvällen det också. Überdinner with mr. Sniil :>
Fun, fun.

Men först ska jag in till stan och slösa lite pengar.

See y´all bitches!

Att springa till bussen är nostalgi

Åkte in till stan idag för att träffa min underbara Sara
som jag inte sett på alldeles för lång tid.

Och självklart var jag lite seg och i min egen värld på morgonen så jag blev tvungen att kuta till bussen för att inte missa den.
Vilket är en av de mest nostalgiska sakerna för mig här i Luleå.
Vet inte hur många gånger jag sprungit den sträckan under alla år.
De hundratals bussarna jag missat.
Det var nog den mesta motionen jag fick på den tiden.

Typiskt mig.

I stan debuterade Sara med sitt första besök på Roasters och vi speedade igenom våra livshistorier sedan sist vi sågs.
Sen gjorde vi en runda på mellandagsrean och allting kändes precis som i gamla dagar.
Damn I love that girl.

Nu sitter jag hemma i stillheten. Pappa rättar tentor och Annika och Ebba är på stan.
Funderar på om jag ska ta en tur till Konsum för att köpa ingredienser till Banoffe pie.
We will see...

Högt uppe eller någonstans mitt emellan?

Jag har så svårt för att kunna känna efter just nu.
Jag vet att det finns en känsla som är så mycket mer än det här. Men på något sätt så stannar jag ändå upp innan jag kommit så långt.
Nöjer mig med en lägre nivå.

Jag minns när jag sa till dig
"Med dig var jag på toppen av regnbågen,
medan med honom är jag stabil och nere på jorden,
Det är vad jag behöver just nu."

Men var det verkligen det?

För så där efteråt så kändes det som att jag gjorde ett stort misstag. Något som förändrade mig som person.
Sänkte mig själv och mina värderingar till ett ytligare jag.
Och hur går man tillbaka till sig själv efter något sådant?

Ofattbart

Hemkommen ifrån utekvällen i Luleå.
Och är inte helt klar över vad som händer. En känsla av overklighet.
Har detta verkligen hänt?

Jag tog sista bussen hem med Ebba, och när vi kommit fram till huset ser vi att våra kära föräldrar fortfarande är vakna. Så det blir nattmacka och prat med dom innan läggdags.
Helt märkligt.

Jag tror aldrig min pappa sett mig onykter förut...

Kvällen var lyckad, väldigt trevlig, och skönt att bara vara med tjejer för en gångs skull. Mycket prat om roliga händelser och saker man varit med om... ^^

Det känns konstigt att vara singel, och ha en relativ frihet när man är ute. Men samtidigt så finns det liksom ingen som riktigt når upp till den nivån man är ute efter och intresserad av.
Och allting känns bara så meningslöst.
Ett sjukt sätt att höja självförtroendet och självkänslan när killarna börjar ragga. Sen går man bara därifrån innan något mer händer.
Usch.

Och precis som jag trodde var det många ifrån min gamla grundskoleklass ute. Visste inte riktigt om de kände igen mig, men fick några hjärtliga återseenden som jag inte riktigt väntat mig. Det känns så himla konstigt på något sätt.

Surrealism i verkliga livet.
Godnatt på er.

Även om du ska upp om 2 timmar ;)

Förflutet och förlorat

Hör en sång med Sofia Jannok och tänker tillbaka på alla år som gått.
Alla människor man mött och personer man älskat och älskar.
All den tiden man levt och upplevt saker.

Snart ska jag ut i natten med Victoria och de andra. Snart kommer jag ställas inför allt det som var och Luleås människor som kommit tillbaka.

Ibland önskar man att man kunde få tillbaka det man miste. Att man kunde göra om det som blev fel.
Börja på ett annat spår och leva livet lite annorlunda.
Men samtidigt inte. För då hade jag inte varit här och varit den jag är nu.



Man lär sig av misstagen.

Barndomshemmet

Tog en liten paus från bloggandet eftersom det var ganska intensivt på jobbet och resan upp till Luleå var lite gormig. Nu är jag hemma hos min rara familj och har haft en väldigt fin julafton.
Det är så märkligt med jul nu när man är äldre.
Det är absolut inte alls samma sak som när man var liten.
Ingen stor förväntan, och ingen spänning inför alla julklappar.
Julen är nog mest till för barn.
Men kanske också för att alla familjer och släktingar ska känna sig tvungna att samlas och umgås för en gångs skull.
När tar man sig annars tid till det?

Jag antar att det blir annorlunda när vi sen får barn, då börjar allting om igen och fokuset hamnar på de små igen, med enorma berg av meninglösa julklappar som de blir överlyckliga för.
När nu det kommer hända...
Blir intressant att se
om jag eller brorsan eller någon av Calle, Ebba eller Olle hinner först ^^


Annars känns saker och ting lite jobbiga just nu, om man bortser från julfirandet och familjen och det.

Var inte alls kul med sista dagen på blomaffären, eftersom jag nu är tillbaka på ruta ett igen. Where to find a decent job?
Sen är det andra saker också som jag inte är så glad över och mår ganska dåligt för. Men det kan ju bero på att jag är en sån som tänker alldeles för mycket.
Kanske man bara ska njuta av det som är nu, och ta skiten sen?

Men det vet man ju hur det kan sluta...

(första julen som singel sedan 2003 förresten, amazing!)

Lite massage hade varit trevligt...

Tredje jobbdagen idag! Har haft det väldigt bra, fina människor att arbeta med och en del fint att se på ^^
Men jag märker fort hur dålig rygg jag har, dom andra i butiken klagar på ont i ben och fötter, medan jag blir sliten i övre delen av ryggen. Usch och fy.
Tur att man har en vän som Malin som peppar en till att börja träna.
It will do me lots of good!

Promenerade hem från jobbet och myste i det fina vintervädret.
Det är sagolikt mycket snö här i Umeå.
Ska bli kul att se om det är ännu mer i Luleå sen... Hur som helst så märker man nu att det börjar närma sig jul. Överallt går människor med paket och resväskor och allt möjligt. På väg till sina nära och kära.
Det är jättemysigt att se, och jag börjar själv komma i julstämning.
Var bland annat tre äldre personer som kom släpandes på ett enormt paket som var lite halvt improviserat inslaget inne på tågstationen. Det påminner mig om alla jular med dom stora paketinslagnings projekten.
En låda, i en låda, i en låda, i en låda och så ett kuvert, till exempel ^^
Mysmys. Längtar efter min rara familj.

Mood swinging

Hu vad knäpp man blir av att vara trött och sliten!
Har lyckats göra en massa underligheter ikväll. Don´t let me near the kitchen again!
Köttfärssåsen blev väldigt bra, och jag hade gjort massor till lunch på jobbet och för trött-kvällar i veckan. Men så var jag klantig nog att tappa lådan i golvet så det stänkte köttfärssås över halva köket.
Not
nice
at
all.

Så då blev man tvungen att börja skura golvet och gorma. Även fast man helst hade lagt sig i sängen och försvunnit någon annanstans.
Ibland kan jag vara himla klantig...

Sen har jag gått från glad till sur till ledsen minst fem gånger om.
Just nu är jag halvt glad. Och ganska lättad.
Tittade nämligen i min mail och såg att jag äntligen fått pengar för bilen.
Så nu är det kapitlet avslutat.
Det känns himla skönt. No more stress.

(Make love med Daft Punk är en fin sång förresten)

Godnatt vackra människor.

Work it, Mix it, Do it, Fix it!

Andra jobbdagen idag. Fun, fun, fun!
Men nio timmar i sträck är lite tufft när man är ovan.
Oj, oj vad jag är snurrig i huvudet nu.
Orkar knappt gå ut i köket och laga mat... Har fastnat vid datorn, men det är väl ett vanligt problem som de flesta är bekanta med ;)

Ska passa på att laga pasta och köttfärssås (med mozzarella!) eftersom Nils och Tomas verkar ha försvunnit någonstans.
I wonder where?
Kanske snön har tagit dom :<
Men det blir skönt att ha lite lugn och ro och übermat ikväll.
Sweet serenity!

Idag fick jag faktiskt göra julgrupper, så som det var menat från början.
Vet inte om det var för att jag gjorde dålig ifrån mig i lördags eller om det bara var den smartaste arbetsfördelningen. Det har varit sjukt mycket beställningar idag, undrar om hela Umeå beställer sina julblommor ifrån Löfgrens Blommor inför jul? Verkar i alla fall så. Men det är ju bara positivt! Och så är det kul när man får fria händer till att göra någon riktigt dyr julgrupp :D
Så kan man hitta på en massa finfint och vara lite småkreativ ^^

Nu ska jag lyssna på Daft Punk (Det enda mitt trötthuvud vill ha just nu) och göra ett nytt försök till att laga mat!

Ta-ta, prettyheads!

Julmys

Idag fick jag sova ut riktigt ordentligt, så jag fick massor med energi till att hitta på en massa trevligheter.
Vi har varit duktiga och frostat ur våran mycket isiga frys och städat en massa i lägenheten. (Hittade en hel del spännande saker i frysen)
Och efter det så provade jag att göra egen glögg till det sista adventsfikat. Den blev faktiskt ganska god, men mycket mycket intensiv i smaken. ^^ Ska prova fler gånger...
Samtidigt som jag gjorde glöggen så kokade jag knäck. Men av någon konstig anledning så blev den bränd och smakade helt förfärligt. Det har aldrig hänt förut.
Sadness in my belly...

Men det blev mycket trevligt fika ändå. Bra idé från Malin att vi skulle börja en sån tradition! Nu har vi fikat varenda söndag sedan den första advent.
Det är märkligt att det är julafton nu på fredag. Veckan kommer gå himla fort nu när jag ska jobba. Roligt, roligt!

Sen är det nyår..... :D

Som om det tagit slut innan det börjat

Första dagen på jobbet blev hur bra som helst!

Kom dit i tid, skönt nog, och trodde jag skulle få stå och plantera ihop julgrupper som skulle säljas ute i butiken. Men så frågade en av cheferna om jag gjort buketter och dekorationer förut, och jag svarade javisst, eftersom vi självklart gjort det på skolan och praktiken.
Vilket ledde till att hon tyckte jag kunde göra beställningar (från Interflora menyn) istället, eftersom dom har en annan extrahjälp som fortfarande går gymnasiet, och den tjejen fick göra jobbet som jag egentligen skulle haft.
So awesome!
Men paniken började smyga sig på när ordet bukett nämndes.
Jag vet att det låter knäppt för de som inte jobbat med detta, men det är faktiskt ganska svårt att sätta ihop en bukett på rätt sätt.
Och jag har alltid fått kritik för just buketter...

Men jag sa ingenting till dem om det, utan tänkte att jag kan ju prova och se hur det går. Ser det helt förjävligt ut skulle de förmodligen säga ifrån och låta mig göra något annat.
Men inget speciellt blev sagt, det kändes ganska bra, och såg inte allt för illa ut!

Däremot var det ju lite nervöst, och helt plötsligt kommer ångesten över att detta bara är ett extrajobb på 5 dagar. Sen kommer jag vara utan arbete igen.
Och det känns mindre bra.

Såna tankar för mig in på annat som jag oroar mig för och nu känner jag mig sådär lagom borderlineknäpp.
Halvt uppe i varv, halvt übertrött.
Halvt glad, halvt ledsen.

Dom andra tankarna som har fastnat i mitt huvud för kvällen:
Jag vet liksom inte om jag helt har tappat min magkänsla för vad som är rätt och fel val, eller om det helt enkelt är så att jag inte vill lyssna på det som egentligen är det bästa att göra (eller inte göra).
Mest känns det som om jag förlorat förmågan att känna alla känslor förutom att vara glad och ledsen.
Inte så kul.

Det är dags!

Jag försöker vakna till med lite trevlig Korn i mina högtalare och börjar bli aningen smånervös inför min första arbetsdag på nästan 3 månader.
Om lite mindre än en timme ska jag promenera iväg till Löfgrens blommor.
Det kommer bli väldigt roligt att få arbeta med blommor igen, men framför allt att bara få arbeta känns jättebra.
Även om jag är rädd att jag på något sätt kommer göra bort mig eller verka osäker eftersom det var så länge sen jag senast höll på med blommor på riktigt.

Men mina arbetsuppgifter kommer ju som tur är inte vara speciellt svåra!
(Plantera julgrupper och liknande) Så om ni vill ge bort årets finaste julgrupp till mormor eller faster Edith så ska ni komma till Löfgrens blommor i veckan! ;)


Jag är ju inte helt värdelös på dekorationer heller... ;)

Kram på er mina raringar!

Och så en sak till...

Jag glömde ju skriva om gårdagens stora reunion!

När jag åkte neråt mot Sundsvall på tisdagen och bussen stannade till i Härnösand så kom jag att tänka på att det inte är så himla stort avstånd där emellan, och att Ante nämnt i sin blogg att han skulle åka dit i veckan.
Så då fick jag idén om att åka upp och hälsa på honom över dagen på onsdag, eftersom jag ändå skulle vara helt ensam annars.

Och det är så kul när man får såna idéer, och faktiskt gör verklighet av dom också.
Vi kom fram till att det var 4 år sedan vi sågs, vilket ju är helt knäppt!
Det blev en fika på ett mysigt/läskigt mormorskafé, och lite sightseeing i den stora staden, plus tv tittande och massa prat om ComHem ^^

Det är underbart att veta att alla ens gamla vänner fortfarande finns kvar för en, även när man själv är dålig på att höra av sig.

Kram på er! :D

Att döda ensamhet

Spenderar just nu mina sista timmar i den blåsiga staden.
Tiden går fort, och jag hinner inte riktigt med i svängarna.
Det är lite trist, och ganska jobbigt.
Två dagar är ingenting.
Snart börjar jag jobba.
Och snart är det jul.

Jag hoppas att jag aldrig mer kommer känna mig så ensam som jag gjorde förut.
Men frågan är om jag gör rätt eller fel? För egentligen så vet jag inte riktigt vad jag håller på med.

Jag vet att jag formulerar mig lite konstigt. Men jag är trött. Klockan har knappt blivit 6 och jag hade i teorin kunnat sova nu. Fast det hade varit synd.
Man vill ju inte missa en chans till en kram! ^^

Har haft det hur bra som helst, helt underbart, även om jag helst hade velat vara här minst en vecka till. Men det är inte lätt när det är svårt.

Jag tror att jag inte riktigt har kontroll på allt som händer och ska göras just nu. Det är alldeles för mycket, och jag hoppas bara att allting ordnar sig med bilen, arbetsförmedlingen, jobbcoachingen o.s.v... Men det beror väl mest bara på mig.

Om två veckor och några dagar så börjar ett nytt år. Jag vågar aldrig säga det rakt ut, men jag kan i alla fall hoppas på att det blir ett bra år. Ett år med alla mina underbara människor, förhoppningsvis ett nytt och trevligt jobb. Ny lägenhet. Nytt liv.

Jag önskar dig lycka till, så önskar du mig lycka till! ;)

Imorgon händer det

Har haft en ganska mysig dag trots en del gorm med bilsäljandet.
Har tvättat en massa massa kläder och gick sen in till stan med Markus. Jag är glad att han följde med mig dit, för jag känner att jag inte tillbringat så mycket tid med honom hittills. Det har liksom varit så mycket annat att tänka på att jag inte orkat vara social och engagerad.
Mycket sittande vid datorn...
Usch.

I stan skulle jag köpa en tröja som jag såg för någon vecka sedan. Men den var naturligtvis slut (Jag har ju så bra smak!) så jag hoppas att den kanske finns i Sundsvall. Ska bli spännande att vara i den staden några dagar nu!
Har längtat himla länge nu tycker jag.

Det är lite lustigt. Jag har en slags egenhet att jag måste köpa ett nytt plagg varje gång jag ska göra eller iväg något speciellt. Som en ny tröja eller nya byxor eller något sånt.
Boostar upp självförtroendet kanske... Mystiskt.

Men jag får se det som en långsam uppdatering av garderoben eftersom det inte ofta händer så speciella saker.

Goodnight pretty people!

O heliga morgon

Gick upp halv sju idag, eftersom jag är tvungen att posta ett brev som det är lite bråttom med. Tio minuter senare insåg jag att jag glömt att köpa frimärken, och affären öppnar inte förrän kl 9...

Och nu är jag så uppstressad att jag inte klarar av att somna om.
Brevet innehåller papperet som bekräftar att min bil är såld och ska få ny ägare. Och det är så jobbigt och stressigt med hela den här processen.
Att det är Marius som ansvarar för att visa bilen,
att jag bor i ett annat land och inte kan göra allt själv utan
måste lita på honom.
Så därför har jag gjort allt jag kan för att kunna bli färdig med det här så fort som möjligt. Därför godtog jag att göra en dålig affär och få endast 5000 kr för bilen.
Och medan vi har hållit på och skicka dom här himla papprena fram och tillbaka så har jag fått mejl ifrån andra personer som är villiga att betala mycket mer.
Det känns otroligt surt, för jag inte är den som bryter ett avtal och plötsligt lovar bort bilen till någon annan. Hur mycket jag än vet att de pengarna är ganska väl behövda just nu.
Åh vad jag är dum.

Somebody shoot me please?

Stilla morgon

Vaknade av mig själv kvart i åtta och det är så skönt att inte bli väckt av en jobbig ringsignal eller väckarklocka. För då blir man ju helt knäpp i huvudet och min hjärna blir automatiskt tvär och vill bara att jag ska somna om.

Samlar nu energi för att antingen ta en dusch eller börja baka tårtan. Ska bli en favorit i repris som jag inte gjort på två år med melon, kiwi och druvor!
Men jag vågar inte riktigt gå ut ur rummet eftersom jag inte har lust att väcka Nils och Markus. Blev lite sent igår då jag helt plötsligt fick inspiration till en ny sång och satt och spelade till i vart fall halv ett inatt. Hoppas att Nils inte blev störd av det, vet inte riktigt hur lyhört det är här i lägenheten... Men jag tror i alla fall att låten kan bli riktigt fin om jag bara anstränger mig lite extra.

Nu är beslutet taget! Det blir dusch före tårtbakningen så att folket i affären inte blir helt förskräckta när jag sedan går dit ;)

Ha en superdag alla mina raringar!

En promenad med det bortglömda födelsedagsbarnet

Har haft en riktigt skön dag.
Även om den började med att jag kände mig enormt stressad över allt som jag måste göra och inte fått gjort.
Men tack vare att jag och Markus gick ut på en promenad i solskenet så kunde jag glömma allt det för stunden och fortsätta dagen lite mer avslappnad.
"Det ordner seg for snille piker". (Vad säger man egentligen på svenska?)
Jag är lite språkförvirrad om dagarna nu när jag håller på och säljer min bil.

Men! Det är inte det jag vill skriva om. Har tack vare promenaden fått se många nya fina platser i Carlshemstrakterna och tagit massa mysiga snöbilder till mitt vykortsprojekt. (Som är en av de sakerna jag skulle ordnat för längesedan).


Fick också veta att Markus fyllt år i veckan och vi alla varit fruktansvärda nog att missa det!
Därför ska jag upp tidigt imorgon och baka en tårta till hans ära :D
(Jaa, jag älskar att baka!)

Och apropå det så har jag ju äntligen lyckats baka goda och lite mer normala lussebullar!
Tror Malins närvaro hjälpte mig att göra saker och ting riktigt. Fastän dom ju inte har riktigt sådär normal form...Men men! I can assure you that they are very very tasty ;D

Tänk om man vågar ta det första steget

Det är så himla skönt att vakna av sig själv innan klockan blivit 8. Sedan bara ligga och fundera på vad man ska göra under dagen. Kanske försöka minnas drömmarna man haft på natten. Ta det lugnt, för att man vet att man har gott om tid på sig.

Idag hade jag en jättefin sång på hjärnan när jag vaknade. Och den fick mig att lyssna igenom hela Neverending White Lights diskografi. Kanadensiska musiker is the shit <3
Deras musik passar bra på en molnig och lite kylig vinterdag.
Idag.

Nu ska jag snart skynda mig bort till Iksu och möta min mycket underbara vän vid namn Malin. Jag är så glad att vi bor i samma stad.

Ta-ta for now!

Hon som jagade solskenet (Och den svarta puman)

Jag sov 12 timmar inatt, och det var skönt och väldigt bra för
min förkylnings långsamma död.

När jag vaknade var rummet fylld av solljus och det hade lika gärna kunnat vara mitt i sommaren. Så jag fick den fantastiska idén att jag skulle ta en promenad till Ersboda handelsområde och samtidigt njuta solljuset och lagra lite d-vitamin.
Det var bara det att det är vinter, och att jag blev tvungen att ordna med att sälja min bil. Det är så trevligt att göra vuxensaker.
Vilket så resulterade i att solen började gå ner kring kl 13 då jag äntligen kunde lämna datorn och lägenheten.

När jag sen var på väg hemåt hade solen gått ner. Himlen var mörkblå. Och jag tog därför bussen istället för att gå.

Kanske man kan göra ett nytt försök imorgon?

Men! Sedan har jag haft en helt underbar kväll i Karolinas sällskap. Hon kom hit och lagade en jättespännande spansk kycklingrätt med kakao.


Och efter det gick vi och hörde på dom mycket duktiga universitetsmusikerna.
Åh vad jag har saknat musiken sedan gymnasiet.
Det är helt underbart att se och höra talangfyllda människor spela loss och verkligen bjuda på sig själva.
Känna musiken som är så hög att man tror hjärtat slår i takt med trummorna.

Jag vet inte riktigt vad det är med musik. Men jag mår så himla bra av det. Det känns som om man kommer lite närmare alla känslor som man bär på.
De känslor som man alltid tvingar sig själv att trycka ner och glömma bort.
För att hjärnan tror att det blir bäst så.
Men det är fel, eller hur? ;)

Tillit

Ibland undrar jag om jag någonsin igen kommer kunna lita på en kille.
Att tro på allt de säger.
Att inte överanalysera allt de gör.
Allt de säger till andra. Och undra om det egentligen har en djupare innebörd.
Inte undra hur nära vän de egentligen är med sina tjejkompisar.
Eller om de kanske har mer än vänskapliga känslor för sina ex.
Allt som man kan fundera på för att må så där underbart dåligt.
För att bryta ner sitt egna självförtroende maximalt.

Även om jag vet att det inte är så.
Och det är ju det som är det svåra.
Man vet att allting egentligen bara sitter i ens egna huvud.

Så hur får man det att försvinna?

Ms. Maria och fallet med den sneda gardinen.

Man blir så fantastiskt seg av att vara förkyld. Man går omkring och tycker lite synd om sig själv även fast det inte alls är en så himla stor grej.
Och då blir det helt plötsligt inte alls lika viktigt att ordna med olika papper och ansökningar och personliga brev.
För då är det ju mycket, mycket bättre att lyssna igenom Shinedowns hela diskografi. Eller komma på introt till en ny sång som man sedan bara måste skriva färdigt.
Eller gå och köpa godis som man sedan äter alldeles för mycket av.
Eller sy gardinen man skulle fixat förra veckan.

Och det är det som är mysteriet.

Nu har jag försökt att sy den här gardinlängden två gånger.
Och hur jag än mäter och ordnar så blir den ändå sned!

Det är helt fantastiskt märkligt.

Jag har sytt allt ifrån balklänningar till en kimono och en visual key rock.
Men inte fan klarar jag av att sy en enda gardin.
Nej då.

Det är jag alldeles för dålig för. Amatör.
Så imorgon ska jag göra ett tredje försök. Eftersom jag inte orkar med den psykiska påfrestningen ikväll, plus att jag ska få prova spela bas med Get Sane om någon timme! Wo-oooh!

Tvål i ögat

Det är intressant när dagarna inte blir riktigt så som man planerat.
Men samtidigt lite jobbigt.

Jag hade en hel del saker jag tänkt göra idag, egentligen alldeles för mycket.
Men så blev jag kallad till en arbetsintervju och spenderade därför större delen av dagen till förberedelse inför den. (Försöka plugga in hur internet och andra it-relaterade saker fungerar)
Jag fick inte jobbet, men det var egentligen lika bra.
Hur många människor kan ärligt säga att det dom vill arbeta med i resten av sitt liv är som kundtjänstpersonal för Telenor?

Hur som helst så var det trevligt att få lite arbetsintervjuträning.
I really really need it!


Resten av dagen ägnades till tvätt. Och det var underbart att äntligen få tvätta ur leran i mina joggingskor som varit intorkad där sedan jag sprang Birkebeinerløpet. (Som var i september!)
Plus att mina vita Adidasskor nu är rena och redo att målas om! (Det ska bli intressant att se om det fungerar)

Sen vet jag inte riktigt om jag kanske har tagit livet av min dunjacka.
Det verkar som om allt dunet har ramlat ner längst ner i jackan efter centrifugeringen... Fail... :<

Men men. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter och massa massa saker som ska göras.

Sleep well pretty people <3

Förväntningar

Hör lite till på underbara Etta James innan jag ska försöka sova.
Jag är så oerhört rastlös just nu.
Och jag känner det som om jag vill göra allt och ingenting på en och samma gång.
Dagarna framöver kommer ha mycket att ge. Och jag längtar till (näst)nästa vecka när det blir resa till Sundsvall och jag sen mest troligt kommer att börja jobba. It will be lovely!

Jag misstänker att tiden kommer gå väldigt fort och det helt plötsligt kommer vara julafton.

Sen nyår.

Ett nytt år och nya möjligheter.
Gör om, gör rätt.

Jaaaaaaaaaaaa!

We did it! Nu har vi äntligen lyckats få liv i Nils gamla synth/keyboard!
Till att börja med hade den ingen elkabel, så det har vi fått införskaffa.
Och sen insåg vi att den inte hade inbyggda högtalare.
Så då var man tvungen att fixa ett mellansteg från banankontakt till stereoplugg så att man kan koppla in vanliga hörlurar/högtalare till den.
Och nu.
Ikväll.
Så fungerade allting.

Ingenting, inte ens min fina gitarr kan jämföras med att få sitta vid ett piano och bara spela. Jag har haft en så enorm abstinens efter det.
Så imorgon kommer det bli många pauser från dataskrivandet för att spela en massa massa musik. Kanske man till och med kan börja öva in lite mer klassiskt. Oh så underbart.

Yatta! ^^

Etta James - The very thought of you

And so my eyes were opened ^^
Märkte just att Etta James musik är helt underbar att höra på under småslitna söndagar.
Ibland så händer det att man glömmer he i socker i lussebullsdegen...

Redo att möta världen

Efter en lång dusch och x antal halstabletter känner jag mig relativt frisk och kry till att faktiskt orka göra något.
Natten blev lång igår, men ändå vaknade jag kl 8 idag.
Min dygnsrytm är ganska oförstörbar.

Jag hade tänkt skriva några arbetsansökningar.
Och jag hade tänkt skriva in mig hos några bemanningsföretag.
Det har jag egentligen tänkt i en hel vecka nu.
Men det är så svårt att vara disciplinerad när man är omgiven av en massa underbara människor som frestar en att hitta på så mycket trevligare saker hela tiden.

Så!
På dagens agenda står:
- Pepparkakshusbakning.
- Adventsfika.
- Kanske en sväng förbi veglunchen i Hamnmagasinet.

Och sen. Kanske sen.
Ikväll. Eventuellt.
Så ska jag göra allt det som jag borde göra i skrivande stund. Nu.

Dålig arbetsmoral? - Javisst!

Men samtidigt så är det viktigt att inte missa alla de här fina stunderna med de raraste människorna jag vet. Alla bra minnen som vi har, och allt bra som hänt sedan jag kom hit. (Även om man inte kan leva på minnen och trevliga upplevelser lika bra som man kan på pengar i det långa loppet)

Go, go me!

När du dör

Jag förstår inte.
Hur är det möjligt att må så dåligt?
Så oerhört dåligt att man inte längre vill leva.
Så dåligt att det inte finns någonting mer att göra med sitt liv.
Inga fler vägar än den som tar slut.

Jag har haft så tur i oturen.
Jag hade en så underbar uppväxt.
Jag blev så stark i allt det som skadade mig.
Och jag har alltid haft hoppet inom mig.

Hur är det möjligt att sjunka så långt ner att allting bara dör ut
och förlorar sin mening?
Det är ofattbart.

Och jag är glad att jag inte kan förstå.
Jag önskar bara att det fanns något mer jag kunde göra.


Är det så här världen blev när människorna tog för sig
och överbefolkade våran planet?
Det naturliga urvalet gav oss känslor och förmågan att ta våra egna liv.
Vilka andra djur skulle någonsin göra det?

Jag förstår inte.
Men jag skulle så gärna vilja göra något för att hjälpa och dela med mig av den styrkan jag fick.

Min familj var helt underbar.
Hela min barndom var en idyll, och jag var för liten och naiv
för att kunna förstå det svåra som alltid hotade
att dra ner och förstöra allt det fina vi hade.
Jag förstod aldrig.

Inte ens sommaren när mamma pratade med mig och Magnus
och sa att behandlingen inte fungerade.
Det händer ju aldrig i böcker eller filmer.
Huvudrollen klarar allting.
Min mamma skulle ju klara allt.

Allting utom sjukdomen.

Hon dog.
Och även om hon inte ville, även om hon ville se oss växa upp
och göra henne stolt så blev det inte så.
Hon accepterade det.
Men inte vi.

Och det är så livet är. Alla råkar ut för någonting, och ingen klarar sig ifrån det.
Jag hade tur. Min mamma togs ifrån mig av sjukdom. Inte av egen vilja.

Ikväll pratade jag med en vars pappa tog sitt eget liv.
Hur är det möjligt? Och hur kan man gå vidare och leva efter det?
Det är så fruktansvärt.

Men vad kan man göra?

Meningen med livet

Borde vara den anledningen som varje enskild människa har
till varför de vill fortsätta leva.

Och just därför är svaret på frågan så svår att definiera
och komprimera till en kort mening.
Till ett enda svar.
För det är nog inte många som lever av bara
ett enda skäl.
Och allt eftersom man lever och utvecklas så förändras ens livsmål och saker som varit viktiga kan tappa sitt syfte. Medan andra saker blir allt viktigare.
En komplex och evigt skiftande mening.

Meningen med livet måste vara det som var och en vill uppnå under sin livstid.
Det lilla fotavtrycket som de vill lämna
efter sig i världen.

Man kan alltid hoppas

Sitter och funderar på om jag är nervös eller bara lite trött.
Om några minuter kommer jag gå till bussen och min första riktiga arbetsintervju här i Umeå.
I den troligtvis bästa blomaffären i Umeå centrum.
Det hade varit hur kul som helst att få arbeta där, även om dom bara behöver en extrahjälp fram till jul.
Det här är min möjlighet att få mer erfarenhet och att få arbeta med det jag är intresserad av.
Även om jag bara får stå och sopa golvet så kommer jag vara nöjd.

Har försökt förbereda mig med att läsa lite i ett häfte med intervjufrågor som jag fått av min jobb-coach. Men jag kan inte riktigt fokusera.
Och jag undrar hur mycket en intervju påverkas av att man är förberedd, och hur mycket påverkar man med sin egna personlighet?
Förmodligen så ger man väl ett mer säkert intryck om man inte sitter och funderar i en halvtimme på varenda fråga, så som jag gör.
Men, men... What can a girl really do?

Root for me, pretty people



Det är jag som gjort brudbuketten ;)

Time passing in hyperspace

Idag har jag äntligen fått sätta mig ner och bara göra ingenting alls.
Och det känns helt über.

Ända sedan den 19e november, om inte tidigare, så har allting gått på full hastighet och jag har inte riktigt haft tid för mig själv och mina eremit-fasoner.
Jag behöver ibland stunder i total ensamhet för att få tänka på allt och ingenting.
Summera livet och dagarna i mitt huvud.

Men det har varit fina dagar, och många trevliga saker har hänt.
Jag är så glad för alla underbara vänner jag har. Ni ger mig så himla mycket.
Och det är fantastiskt vad mycket nytt fint folk jag har lärt känna här i Umeå också. Trodde verkligen inte att jag kunde ha så tur...
Även om jag känner att jag på sätt och vis gett efter för impulser och tappat allt förnuft jag någonsin ägde.
Men så har det egentligen varit ända sedan 2008.

Jag vet liksom inte riktigt vart jag har mig själv längre.
På både gott och ont.