11 november 2010

En relativ kontinuitet

Någon nämnde för mig att det var längesedan jag sist skrivit ett inlägg i bloggen.
Men jag hävdar att jag snarare skämde bort er under oktober med allt för många inlägg!
Hur som helst så kan jag ju vara lite snäll och skriva någon rad i alla fall.

Dagarna här är sig lika.
Och jag börjar märka av att jag är en person med lite tålamod.
Jag tycker inte om att vänta på sånt som är viktigt för mig.
Jag vill ha svar och bevis och resultat direkt.

Jag har nu väntat i många veckor på att få intyg och brev ifrån Norge så att jag kan söka om a-kassa.
Jag väntar hela tiden på svar från alla de arbeten jag sökt.
Jag väntar i kö på lägenheter som jag inte har en chans att få.
Och jag väntar till och med på att få sälja min bil.

Allting står stilla, håller andan och väntar.

Frågan är om något egentligen kommer att hända.
Det känns som att leva livet på väntrummet i en tågstation,
tills man äntligen får åka vidare till nästa plats.
Problemet är bara att tåget slutat gå för säsongen.

Men jag borde inte klaga. Jag har det bra. Och jag har tur.
Jag bor i en underbar stad med massor av underbara människor.
Och det är jag glad för.

Inga kommentarer: