Det blir så mörkt om kvällarna nu.
Ena stunden är det dagsljus,
Men man ser att solen långsamt kommit närmare och närmare horisonten.
Och då plötsligt är det mörkt.
Och så hör man en sång.
Och så börjar man tänka på allt som gör en ledsen.
Och så är det så svårt att hitta på något roligare att tänka på.
Så man sitter istället och känner sig bedrövlig.
Utan någon egentlig anledning.
Men det är så lätt att känna sig hopplös när man upptäcker att man fortfarande står på ruta nummer ett och inte har kommit någonstans egentligen.
Inga drömmar är nådda,
och ingenting har blivit gjort.
Jag är ett trassel av löften och drömmar och idéer
som aldrig blivit mer än just det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar