Nu har jag varit i Umeå i tre veckor.
Min nya stad och mitt nya hem.
Men mitt liv i Norge känns längre bort än bara tre veckors tid.
Det känns som om det var flera månader sedan.
Även om det är tungt, svårt och ledsamt att lämna allt jag levt med och upplevt i Norge, så har jag det så himla bra här i Umeå.
Umeå har alltid varit en speciell stad för mig. På grund av kärlek, på grund av att min mamma åkte hit på cellgiftbehandlingar, på grund av att många förr eller senare hittar hit, av de underbara folk jag känner.
Jag trivs, och jag har det bra.
Och det har hunnit hända en hel del efter att jag satte min fot på svensk mark igen.
Jag är arbetslös och har sökt a-kassa, något som arbetsälskande och stolta jag har lite svårt för. Att sitta hemma och inte göra något speciellt medan alla andra är på skola eller arbete är ingen höjdare.
Min dröm om att få arbeta som florist känns ganska svårfångad just nu.
Den första veckan sökte jag arbete i de butikerna jag kunde tänka mig att arbeta i, men naturligtvis har de redan all personal de behöver.
Man har knappt en chans.
Men ett eller annat kommer säkert att dyka upp. Och jag ska inte ge mig riktigt ännu.
Jag har nu varit singel i tre veckor. Även om man på sätt och vis kan säga "it´s complicated". För det är väl egentligen vad det är.
Och samtidigt känner jag att det frestar att bara släppa allting som varit och försöka börja om på nytt.
Hitta någon som inte har en alltför olik idé om framtiden och allt som har med livet att göra, jämfört med det jag vill.
Någon som är lite mer lik mig.
För jag vet inte om jag hade det bra, eller om jag hela tiden bara försökte anpassa mig till något som inte riktigt var mig.
Jag vet i alla fall att de här åren har gjort mig till en mycket svartsjuk och grubblande person.
Men ibland får man kanske vad man förtjänar.
Hur som helst så skulle jag egentligen försökt hålla mig borta från kärlek och förhållanden en stund nu. Kanske till och med vänta till nästa år. Jag skulle mått bra av en paus, för det var länge länge sedan senast jag bara hade mig själv i tankarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar