Jag har så mycket att säga.
Och samtidigt inga ord att uttala.
För på vilket sätt skulle det vara intressant?
Att få vetskap om det som rör sig i mina tankar.
Känslor och idéer som är precis likadana det alla andra tänker.
Inget nytt.
Inte speciellt.
Mitt liv är händelserikt, men det är händelser som de flesta av oss är med om.
Så vad har jag för skäl att tro att just det jag upplever är viktigare?
Nu har jag arbete. Snart lägenhet.
Är nöjd.
Tacksam.
Men är ännu inte på toppen av regnbågen.
När då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar