Nya aktualiteter

Din blick säger att det är värt det.
Och plötsligt har jag så många skäl till att släppa min feghet.
Ge efter för viljan.
Hitta svaret på gåtan.
Och uppleva det som jag inte längre saknar, men har fått.

12 dagar.
Och så blev det svårt att hitta en anledning
till att ens tveka.

Är det min tur nu?

Vid en strömmande Vik

Det svämmar över av smältvattnet från en vår jag aldrig trodde skulle komma.
Vintern som jag misstänkte var permanent
Är snart borta.
Ingen mer snö, bara isen ligger kvar
Som ett minne från en kallare tid.

Inom mig ljuder det likt Ronja Rövardotters vårskrik.
Nu är det över.

Och sommaren känns underbart nära.

Nämen!

Oj så märkligt att kika in här när jag inte gjort det på ett tag.
Det blir som att återupptäcka ett hörn av sig själv som man inte brytt sig om på länge.
Nog för att det bara gått några dagar sedan jag sist skrev här.
Men det har varit produktiva dagar, både på det känslomässiga och det fysiska planet.
Så det känns som om det varit mycket längre.

Det är så intressant att jag aldrig kan kontrollera händelserna i mitt liv, men att det ändå i slutändan blir så bra för mig.
Luckiest girl in the world = me.

Lite mer på ett ögonblick

De smyger sig på.
Oräkneliga funderingar trängs i ett redan tankfullt sinne.
Helt plötsligt.
Känslor som ännu inte har något riktigt namn.
Ovilliga att organiseras i fack och kategorier.
Behöver inte arrangeras eller förändras.

Släpper kontrollbehovet.
Stund för stund.
I varje ny tanke.
Så kan jag slappna av lite till.
Och uppleva något som jag trodde inte längre fanns.

Exceptionellt.

Uppåt!

Oh vad underbart att komma igång med träningen igen.
Promenera till Iksu i morgonsol och göra något vettigt.
Världens finaste väder idag och jag är glad att jag inte börjar förrän 12 så att jag kan ta mig tid när jag går till jobbet och verkligen njuta av solen.

Den senaste veckan har varit väldigt speciell.
Många oväntade händelser.
Något nytt och bättre än vad jag trodde.
Life is good that way.


Tack för igår.

And then...

Lyssnar på söta rara the Sounds och känner mig sådär lagom nöjd med dagen.
Ännu en ledig söndag då jag bara njutit och inte gjort mer än två vettiga saker.
Städat och tränat.
Känns himla skönt att äntligen fått lite ordning i lägenheten, så blir det trevligare för Nils och Tomas när de kommer tillbaka från Luleå!
Och egentligen hade jag inte alls orkat fara och träna om det inte vore för fina Olivia som drog med mig på bodycombat.
Oh vad det kommer kännas imorgon!
Men det är bra. Jag behöver det så att min rygg inte blir helt crazy när jag är på jobbet. Muscles ftw <3

Inatt kommer jag sova riktigt gott.
Har fått aningen rubbad sömn den här helgen...
Men den har ersatts med mycket mer intressanta saker, så det var definitivt värt det.
Det har bara väckt så många tankar och funderingar.

Hoppsan.

Ibland blir det inte alls som man tänkt.
Man lyckas inte helt samla sig när något oväntat händer.
Vet inte hur man ska göra när det blir annorlunda mot vad man trott.

Ibland glömmer jag bort att det inte bara är jag som kan påverka händelseförloppet.
Och påminnelsen gör mig fullständigt bortkommen.

Det går så fort.
Innan man hunnit tänka efter har man kommit alldeles för långt.
Hamnat någonstans mitt ute i osäkerheten.
Det här är inte samma som andra gånger.
Det här är viktigare än så.

Och det får inte bli fel.

Dagar som går

Mycket intressant kväll igår.
Egentligen har hela veckan varit ganska intressant.
Har haft mina första pass på Pressbyrån, inlärningen är färdig, och på måndag börjar det på riktigt!
Känns himla bra, speciellt när jag börjar komma in i rutinerna och lär mig hur allt fungerar och ska vara. Då känner man sig lite mer säker och kan fokusera på att göra en bra arbetsinsats. Jag är väldigt glad att jag fick det här arbetet, mina kollegor är supermysiga och allting är organiserat och bra.
The way I like it.

Och i torsdags var den efterlängtade Danko Jones konserten, som självklart rockade allas sockar. Dom är riktigt härliga live ^^ Och de spelade nästan alla mina favoritlåtar. Verkligen värt pengarna, och nu kan jag checka av ännu ett av mina "livsmål" (D.v.s. saker jag vill uppleva och göra under mitt liv)

Aaaand... Yesterday then.
Jobbade på morgonen, sen blev det indiespelkväll med Olivia på Humsek, det var överraskande kul, en tjej som föreläste om datorspelsdesign och så fick man provspela massa roliga och konstiga dataspel, plus Kinectspel som är hur kul som helst :D
Måste skaffa det till nya lägenheten!
Efter det vandrade jag till NH för att bidra med lite arbetskraft innan läggdags.
Hände lite allt möjligt på det arbetspasset... Which got me in a lovely mood... -_-
Så därför var det fint att få komma till Stefans apartamento efteråt och umgås med lite trevligare människor :D
Det är aldrig bra att gå och lägga sig när man är sur och ledsen...
Men tack vare intressanta samtal blev kvällen lite senare än planerat och detta vart alltså ännu en morgon med bara 2,5 timmars sömn..
I shouldn´t make this a habit -_-

Men! Livet blir så mycket finare (läs: mer intressant) när man inte följer alla regler och lever i rutiner som en inrutad tråkmänniska.
Don´t you think?

Gamla nyheter.

I den blicken såg jag något som jag saknat.
Alldeles i närheten av en omöjlig gåta.
Nyfikenhet för att jag inte vet.
Och alltid förd av vilja, men också feghet.
Förödmjukad för många gånger.

Ingen har sagt att det är värt risken.
Så varför fortsätta försöka?

Det är din tur nu.
Ge mig en till anledning.

Blickar.

Vart jag än är, så är jag aldrig ensam. Det finns alltid en chans att jag möter någon jag känner, eller att någon ser mig gå förbi ute på stan.
Folk som kan döma och få ett dåligt intryck av mig.
Iaktta mig när jag inte är medveten om det.
Det kan kategoriseras som utseendefixering, men mitt sänkta självförtroende tillåter mig inte att aldrig bry mig om hur jag ser ut.
De gånger jag känner mig risig eller inte har hunnit tvätta håret, inte har rätt kläder eller vad det nu kan vara så blir jag tio gånger mer osäker och generad än vad jag normalt är. När jag oväntat möter någon jag känner, oroar jag mig för att jag ser konstig eller ful ut på något sätt, och vill helst bara gå därifrån.

Bara något så simpelt som mina glasögon kan få mig att sjunka flera grader i min s.k. sociala kompetens. Jag känner mig instängd och inramad när jag bär dom. Mindre attraktiv. Så jag blir oförmögen att föra ett normalt samtal.
Kan inte slappna av.
Vill inte se folk i ögonen.
Tystnar.

Tack media, för att ni skapat såna underbara ideal.
Som jag aldrig kommer att kunna uppnå.

Nyproduktion av minnen.

Jag har så mycket att säga.
Och samtidigt inga ord att uttala.

För på vilket sätt skulle det vara intressant?
Att få vetskap om det som rör sig i mina tankar.
Känslor och idéer som är precis likadana det alla andra tänker.
Inget nytt.
Inte speciellt.

Mitt liv är händelserikt, men det är händelser som de flesta av oss är med om.
Så vad har jag för skäl att tro att just det jag upplever är viktigare?


Nu har jag arbete. Snart lägenhet.
Är nöjd.
Tacksam.
Men är ännu inte på toppen av regnbågen.

När då?

Bring me your sunshine!

Skön, skön dag. Tog en långpromenad med Markus och kikade på vårblommor längs älven.
Det är fint att bo i en stad som både har norrskenet och snön, men samtidigt ändå någon sorts vår.
Isiga vårregn är däremot något jag helst upplever ifrån ett fönster inomhus.

Resten av dagen har jag bara varit seg och bakat bullar fram tills nu.
Det är så underbart mysigt när hela lägenheten luktar av nybakta kanelbullar.
I hope the guys agree with me...

Nu fattas det bara att vårvädret håller i sig så att vi får sommar någon gång :D

Söndagskärlek

När man kommit in i rutinen med arbete på veckodagarna och lediga söndagar så får man en sån himla kärlek för söndagarna. De bär ett magiskt skimmer över sig; en hel fri dag då man får göra precis vad man vill.

Härligt att vakna upp på veckans sista dag och bara må gott.
Man vet att dagen kommer bli bra.


Ladda batterierna. Slappna av. Njut.

In the sky with diamonds

Åh så skönt det var att strunta i alla måsten ikväll och bara göra något onödigt, barnsligt, kreativt, färgkladd.
Muffinsen blev kanske inte dom bästa, men själva bakandet var kul. Speciellt när man har Nils och Tomas som sällskap ^^ You guys are so lovely!



Imorgon blir det the real shit med tårtan.
Omnomnomnom.

Vi är ganska lika, du och jag...

Jag känner igen det så väl.
Precis samma händelseförlopp.
Precis samma känslor.
Samma frågeställningar och funderingar.
Men vad kan väl mina erfarenheter bidra med för att förändra det som händer?

Så jag är tyst.

Framtiden

Som vi alla pratar om.
Ämnet som alla bryr sig om.
Tiden som vi egentligen inte vet någonting om.
För när vi väl är där, så blir det inte alls som man föreställt sig det.
När det först blir nutid.
Och sedan dåtid.
Allting händer på ett annat sätt.
Händelseförloppet tar en annan väg.
Och vi hamnar någon helt annan stans.

Ibland är det ganska bra.

Intressanta vändningar.

Sitter ner för en gångs skull och bara myser av nuet.
Idag är en bra dag.
Var inte säker på om jag skulle jobba eller inte, så jag åkte in till stan för säkerhets skull.
Det hade ju varit synd att missa en hel arbetsdag enbart för att jag är vimsig. Men tydligen så var jag ledig och kunde strosa runt på stan i lugn och ro.
Skönt.
Har inhandlat lite flower power till mitt rum, trevligt med några fler levande saker här inne förutom mig själv och alla kvalster/små ovälkomna organismer.
Och på eftermiddagen fick jag stjäla lite av Roberths dyrbara tid till en väldigt trevlig fika. Gracias señor!

Kommer hem och lyckas precis tajma in så att jag kan sno en tvätt-tid.
Som vanligt så har jag inga rena strumpor...
Och nu kan jag äntligen ta mig tid till att städa rummet och få det lite fräscht här innan jag far och tränar.

Nöjd med tillvaron - Ja!

Det är så härligt när det händer oväntade saker som ändrar ens planer och gör att man får en mycket mer intressant och bra dag än man väntat sig.
Det är sånt som gör livet mer minnesvärt.
More of that, please.

Min stora hatkärlek.

Och så var det över.
Veckans alla dagar susade förbi och om några timmar är det måndag igen.
Skönt.

Jag har hunnit med lite allt möjligt sedan Ylva och jag satte oss i bilen och reste ner till Oslo. Kikat på Vigelandsparken, operahuset i Oslo, varit lite småturistig, sett the Ark och kört kors och tvärs i både stad och land.
Vi körde över 200 mil med den stackars hyrbilen.
Och nu har jag äntligen fått hem mina saker.




Det kändes väldigt märkligt att köra E6an upp till Brumunddal när vi for från Oslo.
Allting var precis som förr.
Välkänt. Varenda kurva och hus längs vägen.
Områden där jag arbetat och kört glassbilen.
När vi sedan kom över höjden där man har utsikt över hela Hamar fick jag tårar i ögonen. Som jag saknat det stället.
Det är så himla vackert där.
Och samtidigt så har jag inte alls velat komma tillbaka.
Jag flyttade ju faktiskt därifrån.
Jag är kär i Hedmarken och Mjøsbyene. Under mina två norska år samlade jag ihop så många minnen. Minnen som var både bra och dåliga.
Kanske har dom platserna extra speciell betydelse för mig eftersom det var där som jag provade att stå på egna ben och tog det första steget ut i vuxenlivet.
Nostalgin svider.

Men jag är nöjd med var jag är just nu, och det går ju alltid att resa dit på besök om jag vill. Now it is time to move on.