`
Jag ogillar verkligen såna här stunder.
Såna här dagar.
När man känner att humöret och motivationen bara sjunker längre och längre ner.
Och inte kan förstå varför.
Inte kan ge en endaste anledning.
Varför.
Jag avskyr att vakna med dåligt humör.
För jag är den enda som lider av det.
Jag kan inte låta det gå ut över andra.
För det är inte sån jag är.
Förut var såna här dagar, dagar då jag var obeskrivligt ledsen och olycklig.
Och nu har de bytts ut mot genuin surhet.
Usch.
Oh well.
Det går väl över.
Någon gång.
,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar