`
Jag har en känsla
som när man stryker en dunfjäder längs med kinden
och sedan känner hur det kittlas och pirrar
längs det streckformade området på huden
en stund efteråt.
Obehagligt och behagligt på samma gång.
Man saknar känslan
och vill upprepa den igen.
För att man glömt bort hur obehagligt det var.
Bara skön eftersmak.
En stund längre.
Och jag väntar och längtar och väntar och längtar.
Typiskt mig att fokusera mina tankar på ett enda ting och inte kunna göra något annat ordentligt förrän den saken inträffar.
Men jag kommer inte vänta så länge till :)
Eller hur?
Jag vill inte sova.
Kan inte sova.
Orkar inte sova.
Snart?
,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar