Imorse ringde väckarklockan mitt i en underbar dröm, precis i den stunden då man inte alls vill bli väckt, utan hellre vill sova, om så bara ett litet tag längre.
Sedan jag slagt på snooze låg jag och blundade och försökte låtsas att jag fortfarande drömde, försökte dirigera in mig på samma händelse. Men. Det gick inte så bra.
Så nu har jag väldigt mycket hemlängtan. Även fast det är jättekul här. Men det är som en ständig oro i halsen. Jag ska börja kolla vad det kostar att resa upp igen. Det är ju bara någon månad till v 41.
Och nu är min lunchrast slut, så jag ska gå till klassrummet och se vad Aina tyckte om mitt arrangemang. (According to me, it totally sucked.)
Überkram på allihopa, jag tänker på er :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar