In the valley of Norway

Igår kl 00.31:

Nu. Nu är jag framme. efter 27 timmars resa. 27 timmars äventyr ^^
Jag började i Luleå, lättad och avslappnad när jag äntligen fick vila ut efter en aktiv dag med packande. Tågresan ner till Stockholm var stillsam och jag sov nästan hela vägen, med undantag för de stunder då de ropade ut stationsnamnen i högtalarna och väckte mig skärrad.

I Stockholm mötte jag min rara vän Sebastian och vi gick, efter mycket pyssel med mina väskor, och fikade på Centralstationen.
Den timmen jag hade i Stockholm gick fort och vi skyndade till mitt tåg som skulle gå mot Karlstad. Stor dramatik utbröt när Sebastian riskerade att följa med på tåget bara för att han skulle hjälpa mig med väskorna.
Wooo.. Men det gick bra. Han klarade sig. Från att åka med tåget.. iallafall...

På Karlstadtåget hade jag plats bredvid en kines vid namn Chao, fast han sa att han hette Curtis (Hurrrrr!!!) Hans företag Nilfisk någonting hade skickat honom och hans kollega till Stockholm i en månad och de var på väg till Åmål nu. Han arbetade med att designa prototyper för golvstädningsmaskiner... Mjau..
Ganska roligt designerprogram hade han att jobba i.
Man kunde göra en massa tredimensionella saker och klippa i dom och pyssla ^^ Busigt.

Vi satt alltså på tåget och pratade i godan ro.
Det var nu saker och ting började gå illa.
Mitt i allt så stannade tåget och de förkunnade i högtalarna att ett godståg fått krångel med maskineriet och blockerade rälsen framför vårat tåg. En timmes väntetid.
Detta var mycket illa, eftersom det var i Karlstad som jag hade enbart 7 minuters marginal mellan tågen. Dock lovade sj att de hade en anslutningsbuss som skulle ta oss till Oslo.
Jag hurrade för dem.
Det var de inte värda.
För när jag släpat mitt bagage (Nämnde jag att jag hade tre bagar, en stor ryggsäck, en liten ryggsäck plus en påse?) Och packat in det i bussen, så kommer det fram att bussen är alldeles för full och att de som inte hade ockuperat sittplatser fick gå av och hoppas på bättre tur nästa gång. En av dom var jag. Såklart.
Så jag traskar in på tågstationen och ber snällt den kära biljettgubben att hjälpa mig. Han ordnar om mina biljetter och lyckas till och med se till att jag ska hinna med mitt ordinarie tåg. Jag blir överlycklig och väntar så på detta tåg.

Tåget kommer och jag går ombord, lycklig till mods och slappnar av igen.
Mina fingrar värker av att ha burit saker.
Dock så oroar det mig att jag bara har 6 minuters marginal på tågstationen i Norge.

Oron var välbefogad.
Framme så stiger jag av och tittar mig förvirrat omkring.
Jag har en biljett där tåget går från Oslo, och ska nu gå på på en senare station.
- Varifrån går tåget?
Plötsligt ser jag det på en turlista och skyndar mig iväg till spår 4, som underbart nog ligger på andra sidan rälsen.
Jag springer nerför en trapp och går under rälsen.
Väskorna skär in i mina fingrar och jag tar en hiss upp.
Det mullar oroväckande ovanför mig.
Tåget har gått.

Nära till tårarna slänger jag ifrån mig bagaget och är redo att ge upp.
En stunds ångest, besvikelse och trötthet följer.
Samt att jag är anfådd och mina fingrar svider av att bära väskorna.

Jag vandrar runt på tågstationen och finner att ett nytt tåg går om en timme. Nöjd sätter jag mig och laddar över bilder från kameran till datorn.
Jag upptäcker till min stora förvåning och förtjusning att det är bilder från halva sommaren, och mitt humör stiger. Snart kommer tåget och väl där så ringer rara Nils för att höra hur det gick för mig.
Plötsligt blir allting bra igen.
Inget kan göra så mycket som en snäll röst och lite omtanke.

Tågkonduktören ser exakt ut som Simon Pegg i Hot fuzz och jag ler för mig själv. Han är oerhört hjälpsam och försäkrar mig att det går taxi ifrån tågstationen.
Jag går av tåget på Moelv tågstation och möts av en fruktansvärd stank. Det luktar värre än en pappersmassefabrik, det är odefinierbart, som gödsel och värre. Men jag vänjer mig snart och efter en stund dyker en taxibil upp; innan jag behövt slösa pengar på att ringa efter en.
Yeye! ^^

Jag lutar mig tillbaka och tänker lyckligt, nu är jag på sista biten av färden, nu är jag snart framme. Moelv är vackert i natten, glittrandes mot mig. Och vi svänger in mot Vea, jag ser fina hus, jag ser växthus och skyltar, det är en gårdsplan precis som jag trott, med en liten damm. Och internatet är så fint.

Jag får hjälp med väskorna av taxichauffören och går sedan mot internatet. Det är tyst och låst överallt och jag går förbryllad runt. Var är Bodil?
Det lyser i ett fönster och en tjej tittar ut. Hon öppnar fönstret och jag frågar efter Bodil.
Hon är förvånad men kommer och släpper in mig, samt visar mig vart Bodils rum är.
Jag knackar på och efter en stund kommer en tjej och öppnar dörren. Hon ger mig ett kuvert med nyckeln och jag tackar och går. Det känns mystiskt.

Spänd öpnnar jag mitt rum, som för övrigt ligger i änden av värsta kringelkrokskorridoren.
Dörren är pastellila...
En vän sa till mig (Förlåt, jag minns inte vem) Att det säkert är träpanel i mitt rum, att det är typiskt norskt. And my god. Det är det.
Träpanel.
It´s so freaky. Sen finns det ett tvättställ, en säng, ett bord, två fåtöljer (Blått 90-talsmönstrat tyg, to be covered) Ett skrivbord med en liten hylla, och, dude! Ett Narnia klädskåp! Jag skojar inte!
Det är jättefint, med dörrar och lådor och en spegel och wowowoo ^^
Det uppväger nästan de obehagliga grönsvartblåorangegula gardinerna. Som ska bytas. Snarast.

Ingen toalett på rummet.
Jag suckar inombords.
Neej.

Söker reda på toaletten.
Eek.
Skräckfilmsgamla toalettbås. Skylten anno 1954 utanpå internatet vid ingången får en helt ny innebörd.

Jieez.
Jag hoppas verkligen att det finns andra toaletter än såna här, detta är bara obehagligt.
Huija.

Men.
Efter en bristfälligt uppfriskande raggardusch så sitter jag nu på sängen och skriver av mig alla händelser för att strax lägga mig och sova i den mycket lovande sängen.
Dock utan täcke och kudde.
Men man är väl scout!

Jag måste lära mig norska...

Jag saknar er rarfolk, hoppas att ni har en fin dag.

________________________________________________________



Och idag så vaknade jag trött av en massa smygande steg i hela huset. Det är väldigt lyhört här. Jag går fram till fönstret och drar undan gardinen. My god!
Det är så vackert. Berg och dalar och en stor glittrande sjö. Mina klasskompisar berättade för mig senare idag att det är Norges största insjö. Yeah ^^

Sedan packade jag upp mina saker medan jag gruvade mig för att möta alla andra.
Men det har gått bra och min klass verkar jättefin.
Det är dock svårt att hänga med när de pratar norska, så jag lyssnar mer än vad jag pratar.
Våran klasslärare är jätterar och heter Aina, hon berättade att vi har ett stort projekt i september där vi ska dekorera Hamar stadshotell inför en middag med grott-tema. Spännande ^^

På eftermiddagen tog jag bussen till Moelv centrum med uppdrag att införskaffa vissa nödvändigheter (Täcke, kudde, mat)
Jag fann ett fint litet centrum, ungefär i Kalix/Boden storlek med en massa söta affärer. Det är jättemysigt ^^ Och prisskillnaderna är inte så remarkabla, bara när det gäller godis.. Huff.

Sedan försökte jag förgäves komma fram till vilken buss man tog tillbaka till skolan. Big failure.
Så jag gick tillbaka. Det är ungefär lika långt som att gå från Björx till Porsön, so no pain for me :)

Än en gång förundrades jag över den fina naturen och jag önskar så att någon av mina klasskompisar gillar att ta promenader, för det är verkligen promenadvänligt här.
Om inte så kräver jag besök från Sverige som kommer och går på promenad med mig!

Nu ska jag duscha. Wooooo, lovelyness.

Stor stor kram till er!