Gråskala

Huija vilken dag, och huija vilket humör :/
Men nu har jag fått gnälla av mig lite till rarfolket, så saker och ting känns inte riktigt lika jobbiga nu.

Det är bara det att jag är så rastlös, och uttråkad. Jag saknar alla därhemma, och det gör att jag inte riktigt kan få ihop min fulla energi till att göra saker här.
Men det ordnar sig förr eller senare.

Det blir en rolig vecka iallafall, om mitt humör är bättre då.
Vi ska börja hitta inspiration till grott temat och åka till Scandic hotell och se på lokalerna och en massa annat trevligt.

Sen ska jag sy mina gardiner, börja virka ett par vantar, kanske en mössa och försöka hitta billigt fejk läder tyg till min skinnjacka med mönstrat sidenfoder. Jag har redan börjat virka muddarna till den. Yarrg ^^

Hoppas att dessa saker inte blir ännu några av de projekt jag inte idats fullfölja.
Ganbate me!

Och... Godnatt rarfolk!
Jag hoppas fortfarande att det inte regnar på er ^^

Bittersweet, but mostly bitter

What a day..
Började morgonen med regn och minnen från underliga och smått obehagliga drömmar. Sen bestämde jag mig för att fara och handla mat och lite sysaker, eftersom pengaspenderande brukar ha en positiv effekt på mig och göra mig på bättre humör.
Så jag gick till busstationen och for med bussen till köpcentret.
För att upptäcka att det är stängt.
Vad är det med Norge och mystiska öppettider? Ett köpcenter har normalt öppet alla dagar vid 13-tiden, right?

Och så var det en timme och 10 mintuer tills bussen hem gick... What to do?
Jag valde att göra det som jag brukar, gå hem.
Så jag frågade på en bensinstation efter en väg till Moelv från Rudshøgda och fick en jättefin vägbeskrivning på en gammal skogsväg som hette Prestvägen och använts när folk gick till kyrkan.
And I started walking.
Och det var jättefint, sagoskog och allt. Men det tog tid. Efter en och en halv timme kom jag iallafall fram till Ringsaker kyrka, men därifrån var det tre kilometer till Moelv, och sen tre kilometer till internatet. Yay. Sammanlagt 11 km.



Sista biten hade jag kramp i benen. Shit vad mycket jag gått.
Och nu känner jag att jag börjar bli förkyld också, förmodligen på grund av regnluften. It totally kills me.

Dessutom så har jag inte kunnat köpa mat, eftersom ingen affär alls har öppet på söndagar, förutom bensinmackar, som är psykdyra och inte har så mycket utbud. Yay.

Och nu sitter jag och fryser och försöker hitta någon film att se. Will I make it? Probably not.



Jag hoppas att det inte regnar på er

Sometimes

Det är sjukt så ensam man kan känna sig ibland, speciellt när det förväntas att man inte ska vara det. Den här födelsedagen var oerhört o-födelsedags aktig.
Men samtidigt som det var väldigt ensamt och trist här, så blev jag tusen gånger gladare för de som hörde av sig och grattade mig.
Ni är helt underbara, och ni ska veta att jag verkligen, verkligen uppskattade det :)

Tiden går så fort ibland. Det känns som att det var kanske två år sen jag var 14, men i själva verket är det 5 år. Var tog de andra 3 åren vägen?
19 år. 19 år och några timmar.
Så länge har jag levt.
Vad läskigt det känns att tänka så..
Och jag undrar hur länge jag kommer att leva? Förhoppningsvis länge ^^
Men sånt ska jag inte tänka på. Det är bara obehagligt och inte speciellt nödvändigt.
19 år.
Jag har hunnit med ganska mycket ändå :)
Fin barndom. Svåra perioder. Psykiga tonår. Resor. Upplevelser.
Jag är faktiskt väldigt nöjd. Med som varit bra, och även allt det dåliga, för det har lärt mig mycket och tagit mig ett steg längre.
Tills jag kommit hit.

Sen får vi se vad som väntar i framtiden, för är det något jag lärt mig på de här åren, så är det att saker och ting verkligen inte blir som som man tänkt sig. Ibland.

Feliz cumpleaños...

In dreams

Jag är trött.
Håller på att baka tårtan och är snart klar. Garneringen gör jag imorgon.
Sen ska jag ta det lugnt en stund och se lite anime innan jag sover.
Det är så otroligt skönt att sova när man är så här mostrött. Synd bara att jag inte får sova ut. Men imorgon är det fredag, så då kan jag sova hur mycket jag vill ^^
Det är så fint att sova länge, att som halvsova och drömma en massa.
Drömmarna säger en hel del om mina tankar och filosofier. Jag vet att det inte är så för alla, men jag drömmer oftast om det som jag går och tänker på och ibland så ser jag saker på nya sätt genom drömmarna.
Haha. det lät... klokt..
Oh well.

Bring me delicious dreams tonight, as I wish you a delicious evening!

I regnet

Det gick en buss. Det gick många bussar.
Jag åkte med en buss.

Men. till min stora besvikelse så fanns inte mina drömstövlar i rätt storlek. Hmpf.
De skulle dock få in dom i september. Tur för dom...
So, Gjøvik, I´ll see you again!
Jag köpte dock en kudde! Woho ^^

Sedan gick jag hem från Moelv i ett lätt duggregn, eftersom bussarna till skolan slutar gå kl 17... Jieez...

Men! Jag hade mitt väldigt fina paraply, och dessutom så dök en alldeles underbar regnbåge upp i solskenet, så det var en fin promenad :)

Plus att jag behöver lite motion tills jag har börjat träna.
Till min stora glädje upptäckte jag nämligen för någon dag sedan att det finns en kickboxningsklubb som har nybörjarstart nu här i Moelv, I´m so joining in! ^^
I´ll be delicious, bli av med lite aggressioner ^^

Men. Nu ska jag... Göra något oerhört spännande.
Adieu!

The big calm

Så underbart. Nu är jag så otroligt nöjd.
Min själ är hel.
Allting är så perfekt som det är möjligt.
- Det finns ett piano här.
^^

Jag upptäckte det när vi ställde ut och redovisade våra buketter i entrén. I ett hörn bakom en reklamgrej för Vea stod ett vackert gammalt svartmålat akustiskt piano och bara väntade på att någon skulle använda det.

Jag satt halva lunchen och spelade gamla låtar, och sen tonsatte jag min "vals" ^^ Den blir så fin. Nu önskar jag bara att jag hade min studio här, tänk att få spela in låtar med det där pianot, oooh så underbart :>
Jag blir så lugn av att få spela piano. Bara trycka ner vilken tangent som helst och höra tonerna. Bara att få känna att man spelar.
It´s deliciously lovely.

Hela den här dagen blev plötsligt så lugn och fin. Som, syrenfärgad och spetskantad. ^^ haha, jaa, jag är lite hippieflummig för tillfället.

Ute duggregnar det och det ligger ett vitt dis över Mjøsa (sjön)
Snart kommer solen och då ska jag bussa iväg till Moelv och köpa matsäck för imorgon då vi ska ut på "mosetur" - Vi ska plocka mossa till höstens arrangemang ^^
Det blir mys.
Och har jag riktigt tur så går det dessutom en buss till Gjøvik idag så kan jag åka till köpcentret och köpa mina drömmars high heel stövlar och andra trevligheter. Grarrr

Vi har förresten värsta uppdraget i slutet på september, vi ska dekorera en sal på Scandic hotell i Hamar (tror jag det var) - med grott tema. Dude ^^
Det blir intressant. Vi har redan börjat planera.
De tyckte att "slingerväxter" var ett lustigt svenskt ord... Hmpf!

Have a delicious evening.
I wish you all a piano.

Sammetsnatt

Jag sitter på en bänk Veas innergård och känner doften av liljor i mörkret. Solen har just gått ner och himlen har den där vackert blåa nyansen som jag speciellt tycker om.

Idag har det varit en typisk söndag. Jag sov länge och har sedan suttit och ritat kläder, lyssnat på ljudbok och bara tagit det lugnt. Vid fyratiden kom jag fram till att jag var alldeles för lat och tvingade ut mig själv på upptäcksfärd på Veas "ägor". (Ja, det är så stort att jag inte hunnit titta överallt än)

Jag gick iväg mot äppelträdgården och upptäckte till min stora förtjusning att det också finns plommon, körsbär och päronträd. It´s so delicious ^^

Sedan gick jag vidare och tittade på alla rosor och andra vackra blommor och mitt i allt fann jag mig i ett växthus jag tidigare ignorerat som var fullt av tomater, chili och monsterstora squash. Wooo. Talking about a secret garden.

Jag har mycket tid att tänka här. Och det är både bra och dåligt. Ibland blir det nästan för mycket. Det är som bubblor som stiger i vatten, och just när de kommer upp till ytan och blir synliga, så spricker de och är borta.
Jag funderar på mig själv (Yees, ego I am)
På om jag kommer att förändras av att bo här, eller om jag alltid kommer att vara mig som jag är nu.
Tänk om jag är någon helt annan när jag kommer tillbaka?
But I guess time will show.
Som så mycket annat.

Nu märks det att hösten smyger sig närmare, det är kallt här ute och mina fingrar börjar bli stela av kölden.
Time to get inside.

Sov gott fina värld, jag tänker mycket på er också

Mi casa es su casa, no?

Tänkte att det kanske finns någon exceptionell människa som har lust att se hur mitt rum ser ut. I did this for you ;>






.








Och min underbara utsikt ^^

Känslan

Det är som steget man tar innan man hoppar i vattnet. Först tvekande. Sedan bestämd. Det pirrar i kroppen. Så släpper man alla tankar
Och hoppar.


Att våga.

The waltz that no one hear, but me

It´s just for today
It´s only now
It won´t be long
It won´t be long

But it´s too far
Too far away

It won´t be long
But I do long
For time to pass
For passing time

It will be long
And I do long

Another try

Nu har jag bytt utseende på bloggen, jag kände att det var dags.
Plus att jag hade så mycket fina bilder från promenaden igår att använda.
Idag har jag gjort två blomarrangemang.. de vart ganska bra.. men jag har ingen inspiration just så. Jag vet inte. Här är dom iallafall :)
|
v





Och vad mer har jag i huvudet? Hm. kanske inte så mycket.
Jag har ju skrivit en hel del här på sista tiden. Men det är för att jag måste få avsvenska mig då och då.
I have my needs.

Sun dries wet shoes of yesterday

Imorse ringde väckarklockan mitt i en underbar dröm, precis i den stunden då man inte alls vill bli väckt, utan hellre vill sova, om så bara ett litet tag längre.
Sedan jag slagt på snooze låg jag och blundade och försökte låtsas att jag fortfarande drömde, försökte dirigera in mig på samma händelse. Men. Det gick inte så bra.

Så nu har jag väldigt mycket hemlängtan. Även fast det är jättekul här. Men det är som en ständig oro i halsen. Jag ska börja kolla vad det kostar att resa upp igen. Det är ju bara någon månad till v 41.


Och nu är min lunchrast slut, så jag ska gå till klassrummet och se vad Aina tyckte om mitt arrangemang. (According to me, it totally sucked.)


Überkram på allihopa, jag tänker på er :)

Ute på tur: Mer hallon till Maria!

Nu har jag varit ute på en tvåtimmarspromenad och upptäckt djungeln vid stranden. Jag blev genomblöt. Och glad. Och trött ^^

2 Mushishi moments
2 Poetic moments

Yeeeah!

En smak av hallon...

Jag har överlevt ännu en dag i Norge! Wooo...
Inte för att det är så mycket att överleva dock ^^

Men jag har oroat mig för att jag inte ska lära känna min klass, för det vore jättejobbigt att vara här fullkomligt ensam. Men det känns som att det blir bättre och bättre för varje stund och jag tror att vi alla är lite nervösa nu i början.
En annan sak som skrämmer mig är att jag troligtvis kommer att förstöra min svenska helt och börja skriva och prata på någon slags melerad norsksvenska.
That´ll be so creepy :<

Jag har tagit massor av bilder här, men jag har inte orkat ladda upp dom ännu. I en snar framtid kan dock det hända att dom dyker upp på resdagboken.se/maribou ^^
För det är som sagt mååånga bilder.

Och nu är jag jättesugen på mat, så jag ska springa ner till internatet och tillaga min första måltid i Norge. Sayonara sandwiches!

Och så till sist, för att vara lite hurtigt norsk; Hade!

In the valley of Norway

Igår kl 00.31:

Nu. Nu är jag framme. efter 27 timmars resa. 27 timmars äventyr ^^
Jag började i Luleå, lättad och avslappnad när jag äntligen fick vila ut efter en aktiv dag med packande. Tågresan ner till Stockholm var stillsam och jag sov nästan hela vägen, med undantag för de stunder då de ropade ut stationsnamnen i högtalarna och väckte mig skärrad.

I Stockholm mötte jag min rara vän Sebastian och vi gick, efter mycket pyssel med mina väskor, och fikade på Centralstationen.
Den timmen jag hade i Stockholm gick fort och vi skyndade till mitt tåg som skulle gå mot Karlstad. Stor dramatik utbröt när Sebastian riskerade att följa med på tåget bara för att han skulle hjälpa mig med väskorna.
Wooo.. Men det gick bra. Han klarade sig. Från att åka med tåget.. iallafall...

På Karlstadtåget hade jag plats bredvid en kines vid namn Chao, fast han sa att han hette Curtis (Hurrrrr!!!) Hans företag Nilfisk någonting hade skickat honom och hans kollega till Stockholm i en månad och de var på väg till Åmål nu. Han arbetade med att designa prototyper för golvstädningsmaskiner... Mjau..
Ganska roligt designerprogram hade han att jobba i.
Man kunde göra en massa tredimensionella saker och klippa i dom och pyssla ^^ Busigt.

Vi satt alltså på tåget och pratade i godan ro.
Det var nu saker och ting började gå illa.
Mitt i allt så stannade tåget och de förkunnade i högtalarna att ett godståg fått krångel med maskineriet och blockerade rälsen framför vårat tåg. En timmes väntetid.
Detta var mycket illa, eftersom det var i Karlstad som jag hade enbart 7 minuters marginal mellan tågen. Dock lovade sj att de hade en anslutningsbuss som skulle ta oss till Oslo.
Jag hurrade för dem.
Det var de inte värda.
För när jag släpat mitt bagage (Nämnde jag att jag hade tre bagar, en stor ryggsäck, en liten ryggsäck plus en påse?) Och packat in det i bussen, så kommer det fram att bussen är alldeles för full och att de som inte hade ockuperat sittplatser fick gå av och hoppas på bättre tur nästa gång. En av dom var jag. Såklart.
Så jag traskar in på tågstationen och ber snällt den kära biljettgubben att hjälpa mig. Han ordnar om mina biljetter och lyckas till och med se till att jag ska hinna med mitt ordinarie tåg. Jag blir överlycklig och väntar så på detta tåg.

Tåget kommer och jag går ombord, lycklig till mods och slappnar av igen.
Mina fingrar värker av att ha burit saker.
Dock så oroar det mig att jag bara har 6 minuters marginal på tågstationen i Norge.

Oron var välbefogad.
Framme så stiger jag av och tittar mig förvirrat omkring.
Jag har en biljett där tåget går från Oslo, och ska nu gå på på en senare station.
- Varifrån går tåget?
Plötsligt ser jag det på en turlista och skyndar mig iväg till spår 4, som underbart nog ligger på andra sidan rälsen.
Jag springer nerför en trapp och går under rälsen.
Väskorna skär in i mina fingrar och jag tar en hiss upp.
Det mullar oroväckande ovanför mig.
Tåget har gått.

Nära till tårarna slänger jag ifrån mig bagaget och är redo att ge upp.
En stunds ångest, besvikelse och trötthet följer.
Samt att jag är anfådd och mina fingrar svider av att bära väskorna.

Jag vandrar runt på tågstationen och finner att ett nytt tåg går om en timme. Nöjd sätter jag mig och laddar över bilder från kameran till datorn.
Jag upptäcker till min stora förvåning och förtjusning att det är bilder från halva sommaren, och mitt humör stiger. Snart kommer tåget och väl där så ringer rara Nils för att höra hur det gick för mig.
Plötsligt blir allting bra igen.
Inget kan göra så mycket som en snäll röst och lite omtanke.

Tågkonduktören ser exakt ut som Simon Pegg i Hot fuzz och jag ler för mig själv. Han är oerhört hjälpsam och försäkrar mig att det går taxi ifrån tågstationen.
Jag går av tåget på Moelv tågstation och möts av en fruktansvärd stank. Det luktar värre än en pappersmassefabrik, det är odefinierbart, som gödsel och värre. Men jag vänjer mig snart och efter en stund dyker en taxibil upp; innan jag behövt slösa pengar på att ringa efter en.
Yeye! ^^

Jag lutar mig tillbaka och tänker lyckligt, nu är jag på sista biten av färden, nu är jag snart framme. Moelv är vackert i natten, glittrandes mot mig. Och vi svänger in mot Vea, jag ser fina hus, jag ser växthus och skyltar, det är en gårdsplan precis som jag trott, med en liten damm. Och internatet är så fint.

Jag får hjälp med väskorna av taxichauffören och går sedan mot internatet. Det är tyst och låst överallt och jag går förbryllad runt. Var är Bodil?
Det lyser i ett fönster och en tjej tittar ut. Hon öppnar fönstret och jag frågar efter Bodil.
Hon är förvånad men kommer och släpper in mig, samt visar mig vart Bodils rum är.
Jag knackar på och efter en stund kommer en tjej och öppnar dörren. Hon ger mig ett kuvert med nyckeln och jag tackar och går. Det känns mystiskt.

Spänd öpnnar jag mitt rum, som för övrigt ligger i änden av värsta kringelkrokskorridoren.
Dörren är pastellila...
En vän sa till mig (Förlåt, jag minns inte vem) Att det säkert är träpanel i mitt rum, att det är typiskt norskt. And my god. Det är det.
Träpanel.
It´s so freaky. Sen finns det ett tvättställ, en säng, ett bord, två fåtöljer (Blått 90-talsmönstrat tyg, to be covered) Ett skrivbord med en liten hylla, och, dude! Ett Narnia klädskåp! Jag skojar inte!
Det är jättefint, med dörrar och lådor och en spegel och wowowoo ^^
Det uppväger nästan de obehagliga grönsvartblåorangegula gardinerna. Som ska bytas. Snarast.

Ingen toalett på rummet.
Jag suckar inombords.
Neej.

Söker reda på toaletten.
Eek.
Skräckfilmsgamla toalettbås. Skylten anno 1954 utanpå internatet vid ingången får en helt ny innebörd.

Jieez.
Jag hoppas verkligen att det finns andra toaletter än såna här, detta är bara obehagligt.
Huija.

Men.
Efter en bristfälligt uppfriskande raggardusch så sitter jag nu på sängen och skriver av mig alla händelser för att strax lägga mig och sova i den mycket lovande sängen.
Dock utan täcke och kudde.
Men man är väl scout!

Jag måste lära mig norska...

Jag saknar er rarfolk, hoppas att ni har en fin dag.

________________________________________________________



Och idag så vaknade jag trött av en massa smygande steg i hela huset. Det är väldigt lyhört här. Jag går fram till fönstret och drar undan gardinen. My god!
Det är så vackert. Berg och dalar och en stor glittrande sjö. Mina klasskompisar berättade för mig senare idag att det är Norges största insjö. Yeah ^^

Sedan packade jag upp mina saker medan jag gruvade mig för att möta alla andra.
Men det har gått bra och min klass verkar jättefin.
Det är dock svårt att hänga med när de pratar norska, så jag lyssnar mer än vad jag pratar.
Våran klasslärare är jätterar och heter Aina, hon berättade att vi har ett stort projekt i september där vi ska dekorera Hamar stadshotell inför en middag med grott-tema. Spännande ^^

På eftermiddagen tog jag bussen till Moelv centrum med uppdrag att införskaffa vissa nödvändigheter (Täcke, kudde, mat)
Jag fann ett fint litet centrum, ungefär i Kalix/Boden storlek med en massa söta affärer. Det är jättemysigt ^^ Och prisskillnaderna är inte så remarkabla, bara när det gäller godis.. Huff.

Sedan försökte jag förgäves komma fram till vilken buss man tog tillbaka till skolan. Big failure.
Så jag gick tillbaka. Det är ungefär lika långt som att gå från Björx till Porsön, so no pain for me :)

Än en gång förundrades jag över den fina naturen och jag önskar så att någon av mina klasskompisar gillar att ta promenader, för det är verkligen promenadvänligt här.
Om inte så kräver jag besök från Sverige som kommer och går på promenad med mig!

Nu ska jag duscha. Wooooo, lovelyness.

Stor stor kram till er!

Top of the roof

Igår var en helt underbar dag.
En dag som var så speciell att den nästan hade ha kunnat vara en dröm.
Men det var den inte, tror jag.
Hoppas jag.



Och nu är jag så full i solenergi och glada tankar att nästan allting känns lätt och bra.
Men samtidigt är det enkelt att vända på allting och bli nedstämd istället för att vara glad för det man fått uppleva.
När man vet att det, kanske, aldrig mer blir så igen.

Jag vill vara med om allting så mycket jag bara kan tills jag far.
Men då blir det svårare att säga hejdå.
Plötsligt så känner jag alla mina vänner mycket bättre, och har en massa fina minnen.
Nu kommer jag att sakna er så mycket mer i Norge.

Men jag har ingen aning om vad som väntar där, och förmodligen så kommer det att bli en jättefin period i mitt liv också.


I wish you a delicious moment.

The bumpy road is more interesting...

Nu börjar det.
Nu har jag redan packat ihop två banankartonger med böcker.
Sedan väntar en massa papper på att sorteras, och småprylar att väljas ut för att tas med till Norge.

Om en vecka vid den här tiden så kommer jag att ha fullt upp med att göra klart och packa de sista sakerna innan jag sätter mig på tåget ner till Oslo.

Det är så otroligt mycket att göra, och så mycket som jag vill göra.
Men det är svårt att veta vad man ska prioritera och göra för att försöka hinna med allt.
Och så mycket som får hoppas över för att jag faktiskt inte hinner.

En vecka kvar.

Tasty?..Tasty?! Noo.. Delicious!

Sitter för näst sista gången här på Stil och jobbar.
Jag är trött, och min hjärna känns som att den är gjord av halvsmält skumgummi/gelé...

Men det gör inte så mycket. Jag är ganska glad ändå.

Veckan som väntar blir tung, jag har körlektioner varje dag, två stycken imorgon. Och på fredag är det uppkörning. Klarar jag den så är det helt underbart, klarar jag den inte så kommer jag förmodligen inte kunna ta körkort på ett år. Nice.
Jag avskyr att ha allting inplanerat så här. Mina två sista veckor hade jag velat ha helt fria, så att jag kan göra vad jag vill.
Nu är det istället något varje dag som måste göras.
Tråkigt tråkigt.


Men! På fredag så har jag en sak inplanerad som inte är tråkig alls; mitt avskedskalas! ^^
Vilket blir.. någon gång.. på... eftermiddagen, vid.... tretiden?
Hos mig.
Med glass ^^
Och alla som vill komma, please do tell me.
I want you all ;)

A journey through the past; Deja vu; Repeat.

Och nu är jag så otroligt trött.
Hur skall detta gå?


Godnatt vackra värld

Sleep for the ones who can´t

Idag.
Har jag mycket att tänka på.
Mycket att göra.
Vilket gör att jag blir komplett handlingsförlamad och inte kommer att kunna göra något vettigt alls.
Vilket. Är väldigt dåligt.
Sen tror min rara far och rara Annika att det då hjälper att tjata tre gånger så mycket på mig, för att få mig att göra något.
Vilket.. det inte gör. Det stärker bara min ångest och stress.

Så. Istället sitter jag och lyssnar på känslofyllda Celine Dion ballader och funderar på om jag har nog med energi och självdisciplin för att städa upp högen med spännande och länge förlorade saker som jag hittade under min säng.
I think I will.

Enjoy your day!