Jag är så otroligt bakåtskådande ibland,
har en extrem fascination för dåtiden,
och släpper sällan det som varit.
Det är underligt.
För jag kan inte riktigt förstå vad jag får ut av det.
Gamla minnen och händelser.
Jag tänker tillbaka på dem,
och återupplever en känsla
som inte längre finns kvar hos mig.
Vad spelar de för roll nu?
Att spara allt som funnits i mitt liv.
Lagra och behålla.
Till vad egentligen?
Det, om något, är ett mysterium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar