Jag pratade med Viktor idag.
Tvingade mig själv att göra det.
Det blev inte ett speciellt långt samtal.
Jag borde känna mig lättad, men istället mår jag dåligt.
Även om jag är ganska säker på att jag gjorde rätt val så känner jag en smygande ångest. Min rädsla för att vara ensam.
Rädd för att gå miste om något som kanske hade blivit bra.
Fått mig att må bra.
Men hur fin och bra och underbar han än är så kände jag konstigt nog inget mer. Inga djupare känslor.
Och det är så himla trist.
Nu kommer vi förmodligen aldrig träffas igen.
Jag känner mig som en riktig idiot.
Men jag säger grattis till den tjejen som har turen att få honom i sitt liv sen! ^^
Och jag hoppas att det här är en vändning för mig, ett steg mot att kunna veta vad jag verkligen känner och vill. Istället för att bara följa med i händelseförloppet utan att alls tänka efter.
Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar