Hemma

Another summer day
Has come and gone away
In Paris and Rome
But I wanna go home

May be surrounded by
A million people I
Still feel all alone
I just wanna go home
Oh, I miss you, you know

Let me go home
I´m just too far, from where you are
Let me come home





Jag orkar inte låtsas längre

Shoo, shoo on you!

Oh my dear friend Pair of Shoes. Do I Need you or do I need You!
Men jag köper nog dom här istället eftersom jag aldrig kommer kunna komma på något som matchar till regnbågsskorna ^^

Ode från en f.d. beundrarinna (eller Memoarer)

Jag blir ledsen när jag läser det han skrivit och vet att jag aldrig
mer kan se in i det låtsasfönster som visar utsikten över hans
illusionsfulla och fantastiska (fanatiska) värld.
Jag finns inte längre i den världen. Fanns inte.
Jag är.
Ingenting för dem.
Ord på en dataskärm och en röst i en mobiltelefon.
Skuggan av det som var och möjligheterna som fanns.

Frivilligt avskuren från välkänt och allt som formade mitt liv fram till då (nu).

Aldrig mer eller alltid mer?