It´s over...

Oktober är min stora gråt månad.
Var jag än är och gör och hur jag än mår så blir jag alltid ledsen då.
Både på grund av att det är månaden då min mamma dog,
Men också för att ljuset försvinner och det blir höst och mörkt och kallt.
Jag mår dåligt när solen inte skiner lika starkt och länge.

Den senaste veckan så har jag varit mer ledsen än någonsin. Flera dagar i sträck.
Men jag får aldrig tid att bara släppa alla spärrar och låta tårarna forsa ut.

Folk är inte vana att se andra gråta, även fast det är en av de naturligaste sakerna i världen.


Jag har träffat två mormoner ifrån USA.
Egentligen ville jag bara prata med dom för att dom verkade trevliga, men dom började direkt prata om sin religion och varför det är så bra att vara med i deras kyrka och hur lyckliga och älskade de känner sig.
Först blev jag bara besviken över att det var det enda dom hade i tankarna och att jag var så dum som faktiskt trodde att de hade lust att bara prata lite allmänt eller hitta på något trevligt.

Men sen fick allt dom hade sagt mig att tänka på mamma och min familj och på en massa djupa tankar som självklart gör mig ännu mer ledsen.

Ibland undrar jag om det är något fel med mig, om jag kanske har något psykiskt problem som gör att jag blir så ledsen.
För jag känner ingen annan som helt plötsligt bara börjar gråta.

Men ni kanske är som mig. håller det inne, när ni tror att ingen förstår.


.