`
När saker förändras så tar det gamla slut, och något nytt börjar.
Men finns inget av det gamla kvar då?
Eller är det bara en del av det gamla som slutar att existera?
Kanske finns det gamla bara kvar i minnet, som en del av historien.
Våra liv.
Kan man vara nöjd utan att allting är omväxlande och nytt och annorlunda hela tiden?
Måste saker alltid förändras?
Eller.
Kan man stanna.
En liten stund.
Och bara känna efter.
Känna efter hur det är. Känns. Och kan vara.
När man inte bara strävar efter att göra det annorlunda och göra det nytt.
När man helt plötsligt upptäcker att det känns bra.
Man är nöjd.
Det känns som ytan på en skogstjärn fylld av vita näckrosor.
En disig sommarmorgon.
,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar