60
Jag gör som jag känner för stunden.
Jag gör vad jag tror är rätt.
Men det är svårt att göra vad man tror är rätt.
När man i det långa loppet, i långsiktiga drömmar,
Har tänkt och önskar något helt annat.
Ett halvt år.
Så otroligt lång tid sedan.
Och nu bara aningen nöjd.
Inte mer än så.
Någonting fel?
Kanske
Kanske inte
Kanske fragment av en annan verklighet som fastnat under huden,
som splittrade, små små träflisor.
Bara lite nöjd.
En sekund vill jag bara gråta.
Under de mest olämpliga stunderna.
Senare kan jag inte hindra mig själv från att le.
Stort.
Lyckligt.
Jag känner mig som pappersflisorna i en hålpress.
Ska du eller jag blåsa?
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar