Jag avskyr såna här kvällar..
När allting plötsligt blir så jobbigt att jag inte orkar med det.
När jag bara vill ge upp, somna in och vakna i den förflutna barndomen eller i en fjärran framtid.
Helt utan rimliga anledningar. Det är bara tankar som växer och förvrängs.
Sen kan det lika plötsligt bara försvinna igen. Bara en dov smak finns kvar, som ett tunt smutsskikt i tankarna.
Och nu finns de här. Inte tankar egentligen, men känslor. Det känns så enormt och jobbigt, som om alla sorger och besvikelser från hela livet samlar ihop sig för att bli ihågkomna och återupplivade. Just precis nu.
Jag är inte ensam, men det hjälper inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar