Vila

Det är så skönt att ha en nostalgidag,
spendera den som mina helger var när jag var yngre.
När man var ledig flera dagar i sträck och kunde ägna sig åt att enbart ligga och läsa ut en bok på 500 sidor eller mer. Äta alldeles för mycket kakor eller godis, och bli så slö och avslappnad att hjärtats slag är långsamma och tunga och man knappt ids gå ur sängen för att hämta ett glas vatten. (fastän att man mådde lite illa av allt socker)
Andas lugnt och inte bry sig om resten av världen.


Nu har jag läst ut min bok,
så det är kanske dags att stiga upp.

Vid liv

Livet är underbart vackert, men samtidigt så hjärtskärande grymt.
Omöjligt att kontrollera, men samtidigt fullständigt i ens egna händer.
Så komplext och rikt på upplevelser,
händelser
och känslor.
Att man inte riktigt kan omfamna allt och se helheten.
Men det man har omkring sig är så fascinerande,
om man bara har tid att stanna till en stund och se efter,

tänka efter.


Det finns så många intryck att ta in, så mycket att förundras över.
Alla vackra saker, människor och platser som vi har omkring oss.

Jag tror inte evigheten är underbar, utan att det som är förgängligt är vackert, just för att det är så skört. Så värdefullt.
Man måste ta vara på det innan det är slut.

Ibland blir man påmind.
När livet vänder från ljust till mörkt,
till stunder då man inser hur lite man egentligen kan påverka.
Då naturen visar oss att
vi inte är
mästare över allting.
Eller vid stunder då man ser hur grymma vi människor kan vara,
helt på egen hand.

När man inte tänker sig för.
Så kanske någon annan gråter tårar i onödan.
Egoism.




Guld är att lyckas vara en av dom
som bidrar till
det fantastiska med livet.
En av dom som får dig att le, resten av dagen.

Vi måste ta hand om varandra.

Slut på sommarlovet!

Att det finns så mycket annat trevligt att göra, än att sitta vid datorn och skriva blogginlägg, är något jag kommit fram till under sommarmånaderna.

Men kanske jag borde börja visa min fina gamla blogg lite uppmärksamhet nu igen,
i det kommande höstmörkret.

We will see.
As time will tell.

No reason to cry out your eyes

Jag är så otroligt bakåtskådande ibland,
har en extrem fascination för dåtiden,
och släpper sällan det som varit.
Det är underligt.
För jag kan inte riktigt förstå vad jag får ut av det.

Gamla minnen och händelser.
Jag tänker tillbaka på dem,
och återupplever en känsla
som inte längre finns kvar hos mig.
Vad spelar de för roll nu?

Att spara allt som funnits i mitt liv.
Lagra och behålla.
Till vad egentligen?

Det, om något, är ett mysterium.

Sommaren med dig ~ (är bara början)

Varning för känsliga läsare!!
Hoppa över nästa stycke om ni har svårt för sliskiga texter.



Jag kan, vill och klarar verkligen inte av
att sluta vara helt vansinnigt kär i Robin.
För det första så har jag inte en enda anledning till varför jag borde sluta.
Och dessutom så är jag så himla glad just nu.
För han är en underbar människa.
(Jag hittar egentligen inga ord som är bra nog)
Men.
Viktigast av allt:
Han är sjukt snygg.


With that said, I can now move on to the regular stuff.
(Jag kunde verkligen inte låta bli)
Idag har jag en sån där skön överraskningsledig dag.
En sån dag då man egentligen tror att man ska jobba, men så upptäcker man att man tydligen är ledig. Woho :>
Så nu fick jag all tid i världen till att fortsätta packa ner grejer, ta det lugnt, och bara vara lat och seg.
Totally niiice :D
Jag blir så nöjd när jag går igenom mina grejer och tänker på de minnen som jag kopplar till varje föremål.
Minns hur mitt liv har varit, och tänker på vart jag hamnade sen.
Hur jag kommit hela vägen hit, och hur bra allting har blivit i slutändan.
Lovely.

På onsdag händer det! (Jag har nog sagt detta förut)
Då kommer Malin och jag att hämta nyckeln och påbörja den förhoppningsvis inte så långa flytten.
Oh, så skönt det ska bli!
Kalla mig fjantig och tjejig, men det jag egentligen ser mest fram emot är att få hänga upp och sätta in alla mina kläder,
och faktiskt få plats med allting.
Det kommer kännas obeskrivligt bra.

(2,5 years without a wardrobe - and counting)

Fri tid

De sköna dagarna när man har lite tid över till att bara vara.
Faktiskt måste tänka efter
för att komma på vad man ska göra den närmaste timmen.
Det var så skönt att vakna upp med Robin idag,
skönt att veta att jag inte behövde stressa något. Fara in till stan i lugn och ro. (Även om du nog blev lite sen... -_-)
Tänka på allt och ingenting.
Må bra, för att livet är så fint.

Just nu sitter jag på biblioteket och skriver ut papper, och kan inte låta bli att tjuvlyssna på det enda samtalet i en annars ganska behagligt tyst lokal.
En gammal man pratar med personalen i infodisken och vill hitta fakta om sin "mördarsläkting" som han har tänkt släktforska om...
Det är så intressant att folk vill berätta så mycket om sig själv, i kombination med att dom tror att vi som arbetar med service kan göra exakt det de vill, bara dom ger några nyckelord, eller vagt förklarar vad de är ute efter.
Såna som inte riktigt har förstått hur internet och mobiltelefoner fungerar...

Och samtidigt är det så synd om dem, att de verkar vara så ensamma och utanför.
De har ingenting annat att göra på dagarna,
så de söker sällskap hos personal på bibliotek, mataffärer, kafeér och kiosker,
bara för att få någon att prata med.

It´s over nine thousand!!!

Okej... Kanske inte... Men i alla fall 400 inlägg, som ju är mer än 300!
How to celebrate this then?

Kanske genom att konstatera faktum att Robins namnsdag var igår
och att jag missade det totalt,
samt att jag fick ett gratis frågesports-kortspel på Konsum idag,
och dessutom,
att jag kommer sätta min fot i våran nya lägenhet vid den här tiden
om exakt en vecka.
Oh så underbart det känns :> (Förutom det att jag missade namnsdagen)

Så idag är tanken att jag ska packa ner alla mina ägodelar, kanske säga ett bestående hejdå till några av dom, samt förbereda mig inför en ny episod av mitt ganska så behagliga liv.

Vi får dock se hur länge jag lyckas hålla mig till planen för idag.
Det finns så mycket annat spännande att göra...

Mängder av solstrålar

På min relativt lediga dag kan jag inte riktigt fokusera på det som jag borde göra.
Eftersom jag för tillfället är så uppfylld av glada känslor.
En lyckosam insikt om hur bra jag har det.
Hur bra jag mår, och vilken fin tillvaro jag lever i.

Alla människor runt omkring mig är helt fantastiska personer.
Så snälla, omtänksamma och fina.
Och jag vill så gärna ge tillbaka allt som jag får av er.
Vara likadan tillbaka, och förtjäna att ha er i min närhet.
Jag vill vara den som alltid finns där, ställer upp och bryr mig.
För det gör jag.

Även om jag från stund till stund kan försvinna i ett fluffigt moln och sväva iväg i förmodad otillgänglighet.

Den där färgen....

När jag var ganska liten frågade jag min mamma
om hur hon blev kär i pappa,
och hon svarade
"Jag bara såg honom i ögonen och visste."

Vad jag inte kunde förstå då,
förstår jag nu.


.

Sunshine in a glass

Åh vad jag njuter av livet de här dagarna.
Av allt underbart och fint som är.
Det är så skönt med sommarvärmen.
Sol i sinnet och sol i ögonen.

Jag slutade kl 13 från jobbet idag, och hade inget speciellt inplanerat. Tänkte fara och träna, men ville inte slösa bort en så fin dag inomhus.
Så jag tog min rara cykel och kikade på platser av Umeå som jag inte sett förut.
Vägen längs umeälven är helt underbar. Jag var nästan bort till Baggböle innan jag vände och upptäckte vid vägkanten något så ovanligt som vita förgätmigejer.
Never seen that before.
Att fara ut och bara åka omkring då och då är världens bästa terapi för mig. Jag kan varva ner och blir lugn på ett sätt som inte är möjligt inne i stan. Bara höra skog och vind. Fåglar, blommor och träd. En fjäril här och där.
Knappt en enda människa i närheten.
Lovely.

Det beror nog på att pappa och mamma alltid släpade ut mig och brorsan i skog och mark när vi var små och de skulle kolla på stenar och allt vad det nu var. Och jag uppskattar det verkligen enormt mycket nu när jag är äldre.
Är glad för allt min mamma lärde mig om namn på växter och träd.
Byggde upp mitt intresse och min respekt för naturen.
Ibland undrar jag hur allting skulle blivit om hon levde nu.
Hur jag hade varit.

Guldskimmer

När man omedvetet ger
Något värdefullt.
Närmare oskattbart.
Bara för att man har möjligheten.
Kan
Och vill.
Ger
Och har ingen avsikt att ta något tillbaka
Att få något i utbyte.

För det man har finns där
För just det syftet.
Att ge.
Och göra någon annan
Väldigt väldigt lycklig.


Tack

Sleepy sunday

En vecka där jag inte haft speciellt mycket tid över till vimseri och sömn avslutas nu lyckligtvis med en väldigt dåsig söndag.
Sen i eftermiddags har jag bara legat i sängen och tjockat mig med choklad och underbara Mushishi och lite allt möjligt.
Good stuff for a tired soul.
I veckan hade jag dubbelpass på Pressbyrån, jobbade sista kvällen på NH.
Var med om min första sittning i Umeå. Hade intressanta kläder på mig...
Stressade över saker som borde göras.
Cyklade. Mycket.

Sen blev helgen riktigt fin. Fredagen spenderades i bästa sällskapet och på lördagen dök Ante upp i staden. Underbart att se honom, och speciellt kul att se hur bra det har gått för honom sedan operationen!
Så det blev en high spirited saturday evening och vi lyckades till och med få Ante att både sjunga och dansa :D
(Du är bäst, bara så du vet ;D)

Det är fint att vara omgiven av människor som gör att man upplever så mycket intressant och roligt. Får en givande tillvaro och något att minnas.

Men jag hoppas att nästa vecka blir lite lugnare.
Mycket lugnare.

Flerfärgat.

Ibland har man inte riktigt tid eller ork att städa ordentligt.
Det blir smuts kvar i hörnen.
Beläggningar på ytorna som man inte orkade skrubba bort.
Damm lägger sig som en tunn hinna överallt.

Känslor som borde varit borta och glömda, men som hänger kvar.
Lite blekare, men nog många för att ändå kännas och påverka.
Syns bättre i starkt ljus.

Kanske dags att ta fram dammtrasan.
Städa bort på riktigt.
Sommaren är ju redan här.

Resurrection

Oh my vad tiden är lätt att förbruka dessa dagar!
Helt plötsligt har det gått över två veckor sedan jag senast skrev här.
Det kan ju bero på att mitt liv plötsligt blev mer intressant, så att jag inte ofta spenderar mina kvällar framför datorn numera.
Tiden räcker inte riktigt till för allting som borde hinnas med.
Och det är både synd och bra.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas i oändlighet.
Jag har så himla tur.
Allting ordnade sig för mig, och som om inte det var nog underbart så har jag nu också en helt fantastisk man i mitt liv.
Det känns fortfarande en aning overkligt.
Men samtidigt så himla rätt och bra.
Vad jag nu gjort för att förtjäna hans närvaro är däremot ett mysterium.

Tiden går fort när man har roligt. Eller när man arbetar. Och nästa vecka får jag min första lön. Något jag verkligen ser fram emot ^^
Jobbet på Pressbyrån är oerhört varierande, tack vare alla underliga och trevliga kunder som kommer in. Allt ifrån a-lagare, till busschaufförer och fjortisar.
Favoritstammisen är dock reggaebusschauffören ^^
Skönare människa får man leta efter.

Hoppas allt finfolk njuter lika mycket av livet som jag.
Om inte - gå och köp en glass!

Bobhey!

Dagarna passerar i varierande tempo och min dator berättar för mig att det redan är maj. Månaden med sommaren runt hörnet.
Vid den här tiden, för 6 år sedan, var jag på väg in i en ny period av mitt liv.
Glad, förväntansfull, nyfiken. Hade ingen aning om vad som skulle hända sen.
Nu känner jag nästan likadant igen.
Och det är helt underbart.

De senaste dagarna har jag varit med om lite allt möjligt.
Fyllt dem med sådant som är värt att minnas.
Återanvänt min rosa balklänning. Gjort läskiga shots.
Blivit mördad av maffian. Kört fel med en Opel.
Pratat med Robins pappa. Sett nya platser i Umeå.
Tänkt på fel saker under arbetstid.
Fått alldeles för lite kramar.

Har man tur blir den här veckan minst lika intressant.
Ha en underbar dag mitt finfolk!

Nya aktualiteter

Din blick säger att det är värt det.
Och plötsligt har jag så många skäl till att släppa min feghet.
Ge efter för viljan.
Hitta svaret på gåtan.
Och uppleva det som jag inte längre saknar, men har fått.

12 dagar.
Och så blev det svårt att hitta en anledning
till att ens tveka.

Är det min tur nu?

Vid en strömmande Vik

Det svämmar över av smältvattnet från en vår jag aldrig trodde skulle komma.
Vintern som jag misstänkte var permanent
Är snart borta.
Ingen mer snö, bara isen ligger kvar
Som ett minne från en kallare tid.

Inom mig ljuder det likt Ronja Rövardotters vårskrik.
Nu är det över.

Och sommaren känns underbart nära.

Nämen!

Oj så märkligt att kika in här när jag inte gjort det på ett tag.
Det blir som att återupptäcka ett hörn av sig själv som man inte brytt sig om på länge.
Nog för att det bara gått några dagar sedan jag sist skrev här.
Men det har varit produktiva dagar, både på det känslomässiga och det fysiska planet.
Så det känns som om det varit mycket längre.

Det är så intressant att jag aldrig kan kontrollera händelserna i mitt liv, men att det ändå i slutändan blir så bra för mig.
Luckiest girl in the world = me.

Lite mer på ett ögonblick

De smyger sig på.
Oräkneliga funderingar trängs i ett redan tankfullt sinne.
Helt plötsligt.
Känslor som ännu inte har något riktigt namn.
Ovilliga att organiseras i fack och kategorier.
Behöver inte arrangeras eller förändras.

Släpper kontrollbehovet.
Stund för stund.
I varje ny tanke.
Så kan jag slappna av lite till.
Och uppleva något som jag trodde inte längre fanns.

Exceptionellt.

Uppåt!

Oh vad underbart att komma igång med träningen igen.
Promenera till Iksu i morgonsol och göra något vettigt.
Världens finaste väder idag och jag är glad att jag inte börjar förrän 12 så att jag kan ta mig tid när jag går till jobbet och verkligen njuta av solen.

Den senaste veckan har varit väldigt speciell.
Många oväntade händelser.
Något nytt och bättre än vad jag trodde.
Life is good that way.


Tack för igår.

And then...

Lyssnar på söta rara the Sounds och känner mig sådär lagom nöjd med dagen.
Ännu en ledig söndag då jag bara njutit och inte gjort mer än två vettiga saker.
Städat och tränat.
Känns himla skönt att äntligen fått lite ordning i lägenheten, så blir det trevligare för Nils och Tomas när de kommer tillbaka från Luleå!
Och egentligen hade jag inte alls orkat fara och träna om det inte vore för fina Olivia som drog med mig på bodycombat.
Oh vad det kommer kännas imorgon!
Men det är bra. Jag behöver det så att min rygg inte blir helt crazy när jag är på jobbet. Muscles ftw <3

Inatt kommer jag sova riktigt gott.
Har fått aningen rubbad sömn den här helgen...
Men den har ersatts med mycket mer intressanta saker, så det var definitivt värt det.
Det har bara väckt så många tankar och funderingar.

Hoppsan.

Ibland blir det inte alls som man tänkt.
Man lyckas inte helt samla sig när något oväntat händer.
Vet inte hur man ska göra när det blir annorlunda mot vad man trott.

Ibland glömmer jag bort att det inte bara är jag som kan påverka händelseförloppet.
Och påminnelsen gör mig fullständigt bortkommen.

Det går så fort.
Innan man hunnit tänka efter har man kommit alldeles för långt.
Hamnat någonstans mitt ute i osäkerheten.
Det här är inte samma som andra gånger.
Det här är viktigare än så.

Och det får inte bli fel.

Dagar som går

Mycket intressant kväll igår.
Egentligen har hela veckan varit ganska intressant.
Har haft mina första pass på Pressbyrån, inlärningen är färdig, och på måndag börjar det på riktigt!
Känns himla bra, speciellt när jag börjar komma in i rutinerna och lär mig hur allt fungerar och ska vara. Då känner man sig lite mer säker och kan fokusera på att göra en bra arbetsinsats. Jag är väldigt glad att jag fick det här arbetet, mina kollegor är supermysiga och allting är organiserat och bra.
The way I like it.

Och i torsdags var den efterlängtade Danko Jones konserten, som självklart rockade allas sockar. Dom är riktigt härliga live ^^ Och de spelade nästan alla mina favoritlåtar. Verkligen värt pengarna, och nu kan jag checka av ännu ett av mina "livsmål" (D.v.s. saker jag vill uppleva och göra under mitt liv)

Aaaand... Yesterday then.
Jobbade på morgonen, sen blev det indiespelkväll med Olivia på Humsek, det var överraskande kul, en tjej som föreläste om datorspelsdesign och så fick man provspela massa roliga och konstiga dataspel, plus Kinectspel som är hur kul som helst :D
Måste skaffa det till nya lägenheten!
Efter det vandrade jag till NH för att bidra med lite arbetskraft innan läggdags.
Hände lite allt möjligt på det arbetspasset... Which got me in a lovely mood... -_-
Så därför var det fint att få komma till Stefans apartamento efteråt och umgås med lite trevligare människor :D
Det är aldrig bra att gå och lägga sig när man är sur och ledsen...
Men tack vare intressanta samtal blev kvällen lite senare än planerat och detta vart alltså ännu en morgon med bara 2,5 timmars sömn..
I shouldn´t make this a habit -_-

Men! Livet blir så mycket finare (läs: mer intressant) när man inte följer alla regler och lever i rutiner som en inrutad tråkmänniska.
Don´t you think?

Gamla nyheter.

I den blicken såg jag något som jag saknat.
Alldeles i närheten av en omöjlig gåta.
Nyfikenhet för att jag inte vet.
Och alltid förd av vilja, men också feghet.
Förödmjukad för många gånger.

Ingen har sagt att det är värt risken.
Så varför fortsätta försöka?

Det är din tur nu.
Ge mig en till anledning.

Blickar.

Vart jag än är, så är jag aldrig ensam. Det finns alltid en chans att jag möter någon jag känner, eller att någon ser mig gå förbi ute på stan.
Folk som kan döma och få ett dåligt intryck av mig.
Iaktta mig när jag inte är medveten om det.
Det kan kategoriseras som utseendefixering, men mitt sänkta självförtroende tillåter mig inte att aldrig bry mig om hur jag ser ut.
De gånger jag känner mig risig eller inte har hunnit tvätta håret, inte har rätt kläder eller vad det nu kan vara så blir jag tio gånger mer osäker och generad än vad jag normalt är. När jag oväntat möter någon jag känner, oroar jag mig för att jag ser konstig eller ful ut på något sätt, och vill helst bara gå därifrån.

Bara något så simpelt som mina glasögon kan få mig att sjunka flera grader i min s.k. sociala kompetens. Jag känner mig instängd och inramad när jag bär dom. Mindre attraktiv. Så jag blir oförmögen att föra ett normalt samtal.
Kan inte slappna av.
Vill inte se folk i ögonen.
Tystnar.

Tack media, för att ni skapat såna underbara ideal.
Som jag aldrig kommer att kunna uppnå.

Nyproduktion av minnen.

Jag har så mycket att säga.
Och samtidigt inga ord att uttala.

För på vilket sätt skulle det vara intressant?
Att få vetskap om det som rör sig i mina tankar.
Känslor och idéer som är precis likadana det alla andra tänker.
Inget nytt.
Inte speciellt.

Mitt liv är händelserikt, men det är händelser som de flesta av oss är med om.
Så vad har jag för skäl att tro att just det jag upplever är viktigare?


Nu har jag arbete. Snart lägenhet.
Är nöjd.
Tacksam.
Men är ännu inte på toppen av regnbågen.

När då?

Bring me your sunshine!

Skön, skön dag. Tog en långpromenad med Markus och kikade på vårblommor längs älven.
Det är fint att bo i en stad som både har norrskenet och snön, men samtidigt ändå någon sorts vår.
Isiga vårregn är däremot något jag helst upplever ifrån ett fönster inomhus.

Resten av dagen har jag bara varit seg och bakat bullar fram tills nu.
Det är så underbart mysigt när hela lägenheten luktar av nybakta kanelbullar.
I hope the guys agree with me...

Nu fattas det bara att vårvädret håller i sig så att vi får sommar någon gång :D

Söndagskärlek

När man kommit in i rutinen med arbete på veckodagarna och lediga söndagar så får man en sån himla kärlek för söndagarna. De bär ett magiskt skimmer över sig; en hel fri dag då man får göra precis vad man vill.

Härligt att vakna upp på veckans sista dag och bara må gott.
Man vet att dagen kommer bli bra.


Ladda batterierna. Slappna av. Njut.

In the sky with diamonds

Åh så skönt det var att strunta i alla måsten ikväll och bara göra något onödigt, barnsligt, kreativt, färgkladd.
Muffinsen blev kanske inte dom bästa, men själva bakandet var kul. Speciellt när man har Nils och Tomas som sällskap ^^ You guys are so lovely!



Imorgon blir det the real shit med tårtan.
Omnomnomnom.

Vi är ganska lika, du och jag...

Jag känner igen det så väl.
Precis samma händelseförlopp.
Precis samma känslor.
Samma frågeställningar och funderingar.
Men vad kan väl mina erfarenheter bidra med för att förändra det som händer?

Så jag är tyst.

Framtiden

Som vi alla pratar om.
Ämnet som alla bryr sig om.
Tiden som vi egentligen inte vet någonting om.
För när vi väl är där, så blir det inte alls som man föreställt sig det.
När det först blir nutid.
Och sedan dåtid.
Allting händer på ett annat sätt.
Händelseförloppet tar en annan väg.
Och vi hamnar någon helt annan stans.

Ibland är det ganska bra.

Intressanta vändningar.

Sitter ner för en gångs skull och bara myser av nuet.
Idag är en bra dag.
Var inte säker på om jag skulle jobba eller inte, så jag åkte in till stan för säkerhets skull.
Det hade ju varit synd att missa en hel arbetsdag enbart för att jag är vimsig. Men tydligen så var jag ledig och kunde strosa runt på stan i lugn och ro.
Skönt.
Har inhandlat lite flower power till mitt rum, trevligt med några fler levande saker här inne förutom mig själv och alla kvalster/små ovälkomna organismer.
Och på eftermiddagen fick jag stjäla lite av Roberths dyrbara tid till en väldigt trevlig fika. Gracias señor!

Kommer hem och lyckas precis tajma in så att jag kan sno en tvätt-tid.
Som vanligt så har jag inga rena strumpor...
Och nu kan jag äntligen ta mig tid till att städa rummet och få det lite fräscht här innan jag far och tränar.

Nöjd med tillvaron - Ja!

Det är så härligt när det händer oväntade saker som ändrar ens planer och gör att man får en mycket mer intressant och bra dag än man väntat sig.
Det är sånt som gör livet mer minnesvärt.
More of that, please.

Min stora hatkärlek.

Och så var det över.
Veckans alla dagar susade förbi och om några timmar är det måndag igen.
Skönt.

Jag har hunnit med lite allt möjligt sedan Ylva och jag satte oss i bilen och reste ner till Oslo. Kikat på Vigelandsparken, operahuset i Oslo, varit lite småturistig, sett the Ark och kört kors och tvärs i både stad och land.
Vi körde över 200 mil med den stackars hyrbilen.
Och nu har jag äntligen fått hem mina saker.




Det kändes väldigt märkligt att köra E6an upp till Brumunddal när vi for från Oslo.
Allting var precis som förr.
Välkänt. Varenda kurva och hus längs vägen.
Områden där jag arbetat och kört glassbilen.
När vi sedan kom över höjden där man har utsikt över hela Hamar fick jag tårar i ögonen. Som jag saknat det stället.
Det är så himla vackert där.
Och samtidigt så har jag inte alls velat komma tillbaka.
Jag flyttade ju faktiskt därifrån.
Jag är kär i Hedmarken och Mjøsbyene. Under mina två norska år samlade jag ihop så många minnen. Minnen som var både bra och dåliga.
Kanske har dom platserna extra speciell betydelse för mig eftersom det var där som jag provade att stå på egna ben och tog det första steget ut i vuxenlivet.
Nostalgin svider.

Men jag är nöjd med var jag är just nu, och det går ju alltid att resa dit på besök om jag vill. Now it is time to move on.

Hasta la vista!

Sitter och kollar upp lite praktiska saker inför resan och känner mig lagom o-organiserad.
Tänk om man vore lite mer som Malin...
För ikväll ska Ylva och jag äntligen bege oss i väg på en förmodat legendarisk roadtrip i en liten Renault Clio ner till Oslo och Brumunddal.
Och jag är inte helt förberedd.
Men det ska nog gå bra.
Jag tror jag har kollat upp det mesta och får med mig det viktigaste i alla fall.
Detta kommer att bli riktigt mysigt och det blir extra roligt nu när Ylva följer med, she is such a lovely girl.
Så har jag någon att vara lite kulturell med i den stora staden :D

Från och med ikväll börjar min hardcorevecka på riktigt, med alldeles för lite sömn och alldeles för mycket roliga saker att göra.
Jag får sova på måndag :)

Ha en überdag my lovelies!

Snart....

Blev så glad idag när jag gick ut med soporna och fick syn på en massa vårblommor vid husväggen, tänkte att nu är våren äntligen här.
Sen gick jag till Malin och var där ett tag.
När jag går hemåt igen så snöar det.
Mycket.
I guess we will have to wait a little longer.

Behaglig tillvaro

Vaknade för en dryg timme sen och känner mig alldeles lagom utsövd.
Igår blev en relativt tidigt kväll och jag behövde nog det.
Lot´s of beauty sleep.

Sitter och lyssnar på underbara Melody Gardots Baby I´m a fool och har just skrivit färdigt ett utkast till en lite annorlunda låt som just dök upp i mitt huvud.
Min samling med halvfärdiga låtar börjar bli ganska stor nu.
Undrar om jag någonsin kommer spela in dom?
Men på sätt och vis är det bra att bara jag fått läsa texterna hittills! ^^

Åh vilken myskvinna Melody Gardot är :> Wie-oo!

Snart bär det av till söta Malin för bullbaket som inte blev av igår. Sen ska jag göra absolut ingenting. A perfect sunday. Även om söndagsvädret lyser med sin frånvaro. Men man kan ju inte få allt på en och samma gång.

Have a lovely day my pretty ones

Långsamhet

Oh vad skönt det är att vara ledig.
Jag har absolut ingenting som jag måste göra inom det närmaste dygnet.
Bara njuta av att vara.

Honestly, I´d rather dance with you.

För alla er som inte hänger med kan jag informera om att det är dansfestival in the big city nu (Umeå)
Jag kommer vara med på SKA Umas dansuppvisning och dansa lite medeltidsdans :D
Så dagen till ära tänkte jag skriva lite om dans, självklart kopplat till mig, eftersom detta är en genuint narcissistisk blogg ;)

Har av en eller annan anledning nyligen dragit mig till minnes alla mina tragiska försök till dans då jag var yngre.
Det började bra, disco i ettan, min mamma hade sytt en riktigt cool puffärmad rosa sidentröja till mig, och jag hade mina vita skor som blinkade i rosa när man gick.
I rocked the dancefloor.
Men sen kom man i puberteten och då gick det utför för mig.
Förebilder och media och hela världen fick en att tro att dans innebar att röra lite på sig och se så "sexig" ut som man bara kan. Dra fingrarna genom håret, vicka på höfterna och pluta med läpparna. Bäst var det om man kunde "dansa" som Britney Spears i Toxic. I was mislead.
Och det var aldrig speciellt lyckat de gånger jag gjorde några försök till att dansa.
Awkward moments x 10 000... Jag tror många har fått sig ett skratt på min bekostnad genom åren.
Minns en av dom första gångerna jag gick ut på krogen, på Dark Angel i Luleå. Vi var ett litet gäng, bland annat Nils var med.
Han drog ut oss på dansgolvet.
Och dansade som om ingen tittade.
Dansade för att röra sig till musiken, medan jag fortfarande stod och drog i mitt stackars hår.
Men då började jag samtidigt inse det som jag redan visste i ettan.
Att när man dansar, så är det för att det är kul.
Rörelseglädjen och den underbara känslan när man är helt i takt med musiken.
Det är få saker som är så härligt som det.
Vare sig om man dansar salsa, polka, bugg eller bara är ute på krogen.

Dance like you mean it!
(Även om det fortfarande kanske inte ser så snyggt ut...^^)

Jag hade något viktigt att säga...

Men nu minns jag inte vad...
Det är fullständigt fruktansvärt hur trött jag blir när jag kommer hem.
Hjärnan går i strejk och slutar att fungera.
Tror det kan bero på att jag är på väg att bli sjuk. Igen.
Eller så beror det bara på att jag jobbar och tränar en massa.
Might be enough to break me.

Hade en über dag på Löfgrens.
Har gjort en dekoration till en ny butik i stan, massa, massa buketter och en improviserad "brudbukett" till en bröllopsfotografering. Den var aningen läskig att göra, eftersom det är en något som kommer finnas kvar på deras foton för resten av livet.
Men kunden verkade i alla fall vara nöjd med det som jag satte ihop.
Jag får ju inte göra brudbuketter i vanliga fall och det här kändes som en sån. Riktigt riktigt kul :D

Det blev en lila fluffig grej... For your information.

Nu ska jag försöka tvinga mig upp från stolen och laga middag plus gå igenom x antal kurser för Pressbyrånjobbet och ordna med en massa grejer inför imorgon...
Ta, ta!

Créatif!

Åh vad skönt det var att träna igen. It did me lots of good.
Men det känns lite i ryggen nu -_-
Arbetsdagen på Löfgrens var trevlig. Men på morgonen kom klagomål på en bukett jag gjorde igår där några blommor vissnat.
Hoppas verkligen inte att det var mitt fel.
Jag har sån enorm skräck för att jag ska förstöra blommorna så att de förlorar en massa pengar på grund av mig :/

Annars har jag fått göra lite annorlunda grejer idag :) Fjädrar + orkidéer och en färgglad bukett som jag la ner lite mer arbete på än vad man normalt gör. Funfun!
Det bästa var slutet på dagen då några tanter som går en floristkurs kom in och skulle ha blommor till kvällens lektion... Man får en otrolig nostalgitripp av hur de resonerar kring estetiken och vilka blommor som passar till vilka dekorationer och stilar ^^
Skönt att jag iallafall kommit till en lite högre nivå. Det betyder ju att jag inte är helt värdelös som florist.

Nu händer det.

Sitter och är sömnmosig och har inte riktigt lust att gå och träna.
I lost my flow somewhere these days.. :<
Har inte tränat sedan torsdag tror jag. Inte bra!
Jag visste att det här skulle hända förr eller senare.
Man råkar missa en träningsdag, sen blir det så lätt att komma på undanflykter och till slut så tränar man inte alls.
Men min största anledning till varför jag inte tränat är för att jag inte hinner, och för att jag är så trött hela tiden.
Så det är en relativt legitim undanflykt ändå...

I just want to sleep forever.

Idag sparkar jag mig själv hårt där bak och släpar min stackars legemen bort till kära gamla Iksu. I won´t stand for this undiligence!

This is happening!

Har haft en exceptionellt underbar helg.
Och detta är anledningen till bristen på blogginlägg.
För har jag det bra så vill jag ju hellre uppleva det än att sitta och skriva om det här, eller hur?
Det började med jobb på NH, tillsammans med härliga Team Psyk, riktigt rara människor där :) Det hände en del intressanta saker under kvällen men det gick rätt bra ändå..
Dagen efter var min första lediga lördag på länge, very enjoyable.
Lagade Coq au vin med Nils och Olivias inte alltid så uppskattade hjälp (ju fler kockar desto sämre soppa!) och utsatte kära Rickard för lite ovana miljöer ^^ Sminkade Nils och Tomas till pantertanter och resultatet blev helt underbart snyggt ^^ På kvällen blev det NH igen, on the other side of the bar counter. Fick se en mycket stilig tolkning på moonwalk av Mr. Vikström (har inte skrattat så mycket på länge)

Rickard och jag satt och pratade länge, länge in på småtimmarna. Det blir som en annan stämning vid den tiden på dygnet. Andra samtalsämnen. Djupare och mer seriöst.
He´s a good guy.

Och sista dagen på helgen var minst lika underbar som dom andra.
Gick och fikade med Roberth för första gången på Cafe Göteborg!
Och det var precis lika bra som folk har beskrivit det, förutom att priserna var helt okej, det var ju inte alls dyrt.
And I´m very pleased with that. Synd nog fick man så mycket fika att man knappt orkade äta allt T_T
I fail.
Sen blev jag tvungen att lämna honom och kaféet och vandra bort till Ålidhemskyrkan och gudstjänsten för att se Ylva och Tomas sjunga med Nationskören. Dom var hur bra och fina som helst :D
Prästen och det dom pratade om under gudstjänsten kan man ju däremot se från flera sidor..

Jag tände ett ljus för mamma i kyrkan.

Sen gick jag en sväng förbi Malin och satt och pratade lite med henne och Ylva innan jag kraschlandade i sängen.
Life is good to me.

Awake, at last

Av någon intressant anledning så vaknade jag idag 05.05 och kände mig ganska klarvaken. Planen för morgonen är att åka till Iksu kring 06-07 så jag tänkte att jag kunde lika gärna stiga upp och njuta lugnet.
Sjukt skönt med en kopp te och Korn i högtalarna.
I am living the dream.

Mycket bra kväll igår på NH, synd att Malin och Ylva inte kunde komma. Men jag klagar inte på det fina sällskapet! (Olivia och Nils) :D
Trevliga samtal, god dryck och fin musik. Lovely.

Och nu har jag också fått lite insiderinformation om fredagens arbetspass där, känns lite bättre nu, även om ni förmodligen bara kommer få massa skum om ni beställer öl från mig ^^

Off to the swimming-lane now!
Booop-Booop!

Getting serious

Idag har jag tagit mitt ansvar som vuxen människa och frossat i vuxenaktiviteter så som att städa toaletten, diska, vika tvätt, städa på jobbet, träna och storhandla mat för mer än två dagar framöver.
Känns bra när det är gjort.
Även om det finns 100 snarlika saker som inte är gjorda.
Men men, another day, another time.

Pratade med Löfgrenscheferna om min troliga anställning på Pressbyrån. Dom verkade inte riktigt så glada över att jag försvinner så snart, men nu lät det faktiskt som om jag kan få arbeta hos dom lite extra samtidigt som jag jobbar på Pressbyrån.
Det hade ju varit super.
Jag kände mig ju inte helt nöjd med att släppa min floristdröm fullständigt.
Plus att jag trivs himla bra med alla folken där. Frida, Tina, Therese och Emelie är verkligen raringar :)

All is well.



90 situps idag btw, känn pressen, Tomas och Andreas! ;D

The moneymakers...

Dagarna fylls så med så mycket att jag på något sätt upplever varje dag i tre faser; träning, arbete, fritid. Som alla känns som varsin dag.
Kommer knappt ihåg att jag var och tränade imorse...
Sort of scary.

Men jag har det bra.
Och idag var den läskiga anställningsintervjun. Som gick väldigt bra.
Det var nog den längsta jag varit på hittills. 50 minuter!
Om jag inte får något dumt infall och tackar nej så kommer jag ha arbete från och med den 11e april.
Äntligen en fast inkomst.
Life is good to me.

Kakor, lockigt hår, Knut och rosa nejlikor

Malin och Ylva har just gått efter en trevlig fikastund i vårat kök och jag känner mig ganska redo för sängen.
Har haft en underbar dag med tid att göra lite allt möjligt.
Promenad, tvätt, träning, gitarrspel, bakning, fika.

Jag är så glad att Ylva och Malin bor i samma stad som mig. De är så underbara och jag trivs så bra i deras sällskap.
Så det är super att man kan ses så ofta :D
Det är verkligen speciellt med vänner man känt länge.
Så skönt att bara umgås.


Idag hade jag också tid att sätta mig ner och spela lite gitarr. Har krånglat igenom Bang, Bang (you shot me down) med Nancy Sinatra en gång och har stora förhoppningar om att klara den snart :D
Den har ett så bra gitarrarrangemang.

Och imorgon är det den stora dagen!
Då ska jag på anställningsintervju på Pressbyrån. Det blir spännande att se vad han har att säga. Nu vill jag faktiskt ha det arbetet.
Hade gjort saker och ting lite enklare.
Stabilitet is the shit.
Så jag får anstränga mig för att göra ett bra intryck så att dom förstår att deras kiosk inte kan klara sig utan min kompetens ^^

And that´s the summary for today.
Ha en fin kväll raringar.

Solskensdåsighet

Jag älskar såna här dagar.
Det är så underbart väder.
Man blir alldeles varm och mosig och mysig av det.
Värmande sol.
Nästan vindstilla.
Inte ett moln på en himmel som är alldeles blå.

Det känns som om hela världen slappnar av och tar åt sig av solskenet.
Andas lite lugnare.
Dom enda ljuden man hör är avlägsna samtal från de som är ute och går.
Fåglar i träden som kvittar.

Och jag bara njuter.

... Nej tack.

Känslan som kommer smygandes när jag går hem ensam efter en kväll ute gör mig så illa till mods.
Ångestliknande svårmod över att vara själv.
Ingen som går bredvid mig.
Ingen som väntar där hemma.
Ingen att prata med.

Det är så ovant.

Det gör inte så mycket egentligen. Men just de minuterna från krogen till sängen är de som känns svårast.
När jag inte har någon.

Det är så lätt att följa med vem som helst hem.
Spela spelet och få bekräftelsen jag söker.
Låtsas som om vi är i en annan verklighet.
Men vad ger det mig egentligen?
Nix. Nada. Ingenting.
Lösa kontakter som är svåra att bryta.
I win.
You lose.

Ibland är det tvärtom.
Då är det bättre att stå ut med ensamheten.

När allt inte går enligt planen.

Intressant dag idag.
Jag har gått runt med en nervös ångestkänsla större delen av dagen.
Ända sedan ägaren av Pressbyrån ringde mig och ville ha mig dit på arbetsintervju.
Jag som knappt kom ihåg att jag lämnade mitt C.V. där i november.
Jag som nu är på ett helt annat ställe i mina ambitioner och i livet.

Eftersom jag enligt avtalet med Arbetsförmedlingen inte får tacka nej till något arbete så måste jag ju i alla fall gå på intervjun.
Men jag tänkte att jag först kunde höra med cheferna på Löfgrens hur mina möjligheter för anställning var. Jag som var ganska säker på att jag skulle få arbete där.
Det är jag inte nu.
Dom kunde inte ge mig något svar, var otroligt vaga och det lutade mer åt ett nej, så som jag tolkade det.

Vilket sätter mig i en helt annan situation än jag förväntade mig.

Och nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Kanske flytta, kanske ta arbetet på Pressbyrån.
Kanske ingenting.



Jag trivs ju så bra där jag är just nu.

...Make lemonade!

Just hemkommen från en überdag på Löfgrens.
Vi skyltade om i ena fönstret ut mot gatan eftersom chefen hade lust på lite mera knallfärger nu när det börjar våras ^^
Det resulterade i orange madness. (med riktiga apelsiner)
Och lite gult.
Pretty sweet if you ask me.

Det är kul att få jobba med lite "projekt" som omväxling också mellan alla bukettbinderier.
Dessutom har jag idag sålt min troligtvis dyraste bukett hittills, 560 kr :>
En utländsk kille som verkligen skämmer bort sin tjej! (Han var in på Alla hjärtans dag också) Och han var dessutom ganska duktig på att se vilka färger som går bra ihop. Jag är fascinerad.

Tänk om man kunde hitta en sådan man.
Wo-ooh...

Turning on the searchlight

Åh vad det är skönt med lediga dagar, när man bara kan stänga av och ta det lugnt. Vara fullständigt oproduktiv och bara lata sig.
Man får tid till att tänka efter och samla alla tankar som svävat omkring på jobbdagar och under träningspass.
Omstrukturera och varva ner.
Få lite ordning i allt stök, både i den fysiska och psykiska världen.

Det mest vettiga jag gjort idag är att jag (och Nils) tagit en sväng till Iksu samt att jag förmodligen gjort två personer besvikna. Men men.
It´s the game that someone has to lose.
Och det är bäst att vara ärlig.
Eller hur?

I övrigt har det varit en riktigt intressant helg.
Lite ovanlig på något sätt.
Good times.

Svart, vitt, gråskala.

Nyvaknad från en efterlängtad natts normal sömn. Jag var vaken från fredag morgon till lördag kväll och aningen trött när jag gick och la mig
Det var intressant... Men inget jag gör om i första taget.


Ibland kan jag undra om jag är en bra eller dålig människa.
Om allt det bra jag gör kan uppväga mina dåliga sidor?
Det är kanske inte alltid sådant som andra märker av, det är mest jag själv som får stå ut med alla mina tankar.
Min egoism.
Skadeglädjen emot vissa människor.
Att jag vid en del tillfällen gör något bara för att jag kan göra det, även om jag inte borde.
(Låter som om jag gör superkriminella grejer, men det är i själva verket ganska harmlöst. Drama queen)

I simhallen blir jag alltid sur när det är halvfullt i bassängen och en tant vill dela min bana istället för att simma i motionssimmet. Även om jag själv skulle se det som en självklarhet att få dela bana om jag var i hennes situation. Jag uppskattar stillheten och lugnet i en egen simbana för mycket för att vilja uppoffra det frivilligt.

Min skadeglädje är barnet av all den agg (Grudge för er som är svengelska) jag samlat ihop mot folk som sårat mig eller på något annat sätt gjort att jag har något emot dom. So healthy. Tur nog så är ju inte det så många personer.

Och allt det andra som får mig att fundera på vad jag egentligen håller på med. Hu.
När jag gör något, utan att tänka efter varför eller vad jag vill uppnå med det.
Bara gör det för att möjligheten finns.
Men jag antar att sådant berikar mitt liv och gör det mer intressant.

Och egentligen. Så kanske det bara är jag som förstorar upp saker. Överdriver.
Som vanligt.

Higher

Efter att det senaste inlägget hade ett någorlunda vettigt innehåll har jag nu lite prestationsångest över att skriva igen. Men men. Back in the saddle!
Jobbar på för fullt på Löfgrens om dagarna, det går jättebra, känns jättebra och allting är helt enkelt mycket, mycket bra där ^^
Hoppas och önskar på att få arbete där sen.
This city is my destiny.

Kom nyss hem från ett möte på Folkets hus för oss som ska vara funktionärer på Umeå Open. Jag fick inte bli chaufför som jag ville ^^ Men det var ju ganska väntat. Kommer vara en av dom som står i entrén och sätter på band istället. Wo-ooh.
Så ni får vara snälla mot mig om ni vill komma in!

Och annars.. Hmm.. Life is good to me.
Så man får bara hoppas att det fortsätter att vara så :)

Förhoppningsvis på väg i rätt riktning

Jag pratade med Viktor idag.
Tvingade mig själv att göra det.
Det blev inte ett speciellt långt samtal.

Jag borde känna mig lättad, men istället mår jag dåligt.
Även om jag är ganska säker på att jag gjorde rätt val så känner jag en smygande ångest. Min rädsla för att vara ensam.
Rädd för att gå miste om något som kanske hade blivit bra.
Fått mig att må bra.
Men hur fin och bra och underbar han än är så kände jag konstigt nog inget mer. Inga djupare känslor.
Och det är så himla trist.
Nu kommer vi förmodligen aldrig träffas igen.
Jag känner mig som en riktig idiot.
Men jag säger grattis till den tjejen som har turen att få honom i sitt liv sen! ^^

Och jag hoppas att det här är en vändning för mig, ett steg mot att kunna veta vad jag verkligen känner och vill. Istället för att bara följa med i händelseförloppet utan att alls tänka efter.
Wish me luck!

En promenad i dina skor

Ibland så har jag svårt att förstå en annan persons agerande, om jag inte själv varit i samma situation.
Men när jag väl hamnar där så blir det en riktig aha-upplevelse.
Något jag upplever just nu.
Genom varje stund i livet och allting man är med om får man så mycket intressanta erfarenheter.
Som förhoppningsvis gör att man blir en vettigare människa.
Men ibland undrar jag om jag någonsin kommer bli bra på att agera klokt.
Time will tell.

Det stora blå (eller vita....)

Sitter och mår ganska bra för tillfället.
Det är sjukt fint väder ute och om jag inte varit tvungen att flytta grejer så skulle jag tagit en lång, lång promenad idag.
Fick plötsligt sån lust att se havet.
Det är ju trots allt bara 2 mil till kusten härifrån. Konstigt att man aldrig tänkt på det förut. Men imorgon blir det ut på tur, aldri sur! (Jag har ledigt från praktiken och kan göra vad jag vill hela, hela dagen ^^)

Jag skriver ju denna bloggen mest för att jag ska få ut allt som rör sig i mitt huvud, för att kunna läsa det senare och minnas.
Men när jag går igenom inläggen från februari så skäms jag nästan över mig själv. Vilken bild man får av mig! Hu.
Samtidigt så är det ganska bra att se sånt svart på vitt, det ger mig mer självinsikt.
Gör om, gör rätt, bli ett bättre människa! :)


Grattis till Malene förresten som blev 4000e besökaren, it makes you so very special ;D

Nu ska jag ner i förrådet och flytta lådor så att allt mitt gorm får plats. Jag har en väldigt snäll bror som kör ner hela vägen från Luleå för att hjälpa mig ta ner mitt livsverk av uppsamlat skräp från Skellefteå och hit. Skönt det ska bli att få ordning på det :)

Hoppas att allt finfolk har en superdag.
Love love!

500 mil

And here we go again. Helg. Kväll. Förväntningar. Besvikelser.
När jag äntligen har med mig rara Malin till krogen så kommer jag själv inte in.
Roligt.

However så är ju inte det hela världen.
Är ganska nöjd med min tillvaro just nu.
Allting känns bra.
Jag är på väg dit jag vill.




Post scriptum,
Ibland känner man sig otroligt barnslig.
Förnuftet förträngs och ytliga saker känns viktigare än de egentligen är.
Som det jag just skrev.
Vad spelar det för roll?
För att citera Hawksley Workman; More alcohol baby.
Och inga vettiga tankar någonstans. Det är väl därför helgen finns till. Man släpper alla spärrar och struntar i konsekvenserna. Släpper ut allt som man hållit inom sig.
Det är i och för sig skönt. Men är man vuxen så kan man ju försöka visa det också.
Men jag tar inte tillbaka att jag är sjukt nöjd med mitt liv. I´m so lucky atm :D
Det kunde inte ha varit bättre än så här ^^

In the dark of the night

Sitter och är trött i ögonen av alldeles för mycket smink.
Hade varit trevligt att få komma ut i ikväll.
Glömma allt som är och allt som inte är.
Men det blir inte alltid som planerat.
Another night perhaps.

Jag fick iallafall spela lite piano istället, något jag haft lust att göra hela veckan.
Så nu har jag tagit mig igenom de tre första stroferna av Sadame (destiny) från X-tv.
En väldigt fin melodi.


Lika bra att det inte blev utgång på sätt och vis.
Ska ju ändå upp om 7 timmar.
Huija.
Godnatt världen och alla vackra människor.

Barndomskonfrontation

Har äntligen haft ork nog att städa rummet och njuter nu av känslan att ligga i en nybäddad säng som inte gömmer några dammråttor under sig.
(Eller hurvlar)
Golven är rena och toaletten fräsch.
Happiness is mine ^^

Nu har jag också arbetat upp mitt mod till att se den senaste Narnia filmen.
Det är som om dom tagit min barndomsdröm och bytt ut allt det magiska och underbara till en simpel saga.
Besvikelsen var inte oväntad, men ändå ganska stor.
Det är i alla fall trevligt att se alla karaktärer och platser på film, se lite mer av Narniavärlden. (Även om den nog är lite mer kommersiell och okristen än vad C.S Lewis tänkt sig)
Men Georgie Henley börjar bli en riktig skönhet <3

En mer överlägsen existens

Vad gör jag nu?
Varför?
Ord som vandrar i mitt huvud då och då.
Utan mening och särskild motivation fortsätter man sitt stillsamma liv.
Utan att direkt ifrågasätta sina handlingar.
Och undrar varför man inte gör något mer viktigt, bidrar på något sätt.
Till resten av världen och den gemensamma historien.
Det kollektiva livet.


Min blogg är alldeles för självupptagen och navelskådande.
Men jag kommer aldrig förändras.

Sjokolade, sjokis, sjokis, sjokis!

Kjenner ett stort behov av å skrive på norsk av en eller annen anledning.
Vet ikke helt hvorfor men jeg syns det er litt gøy.
Har tydeligvis noen norske lesere her så jeg kan jo skrive litt for deres skyld ;D
Har prøvd en ny slags sjokolade idag, med mangosmak. Veldig veldig god!
Lurer på om den finnes i Norge også...


Fast nu vart det för besvärligt för min trötta hjärna att tänka och skriva på norska. Detta blir tredje inlägget idag.
Tror jag har någon undermedveten skrivpanik eftersom jag såg att jag knappt har skrivit något alls i februari och detta är sista veckan på månaden.
I januari skrev jag nog sex gånger så mycket.
(Men då hade jag mer att säga också)
Inte för att det egentligen spelar någon roll hur mycket jag skriver ^^
This is no competition.

Har börjat läsa Pride, prejudice and zombies nu (dock på svenska) som jag trodde skulle vara en helt awesome bok.
Den är helt okej, men har inte riktigt nått upp till mina förväntningar.
Synd nog.
Men allt här i världen kan ju inte vara perfekt ^^

You made my eyes dilate.

Phwoooo... Tillbaka från skönt gympass! Idag tror jag blir en superdag. Har haft gott om tid på morgonen till att bara ta det lugnt, och kommer ha all tid i världen ikväll. No Ms. Runningtothebus today ^^

Uppdaterade Nils på vad jag kommit fram till under helgen och vad som hände igår. Och enligt honom så borde jag skriva om det här i bloggen eftersom det på sätt och vis är ganska komiskt. Men vi sparar nog det till ett annat tillfälle. ^^
I am not the joker.

Nu ska jag på till jobbet och fortsätta romantisera om framtiden.
Fantasier är för det mesta bäst i huvudet och inte i verkligheten.

Positif

Oh, vad trött jag är!
Är back in business på praktiken och går upp aningen för tidigt och är något för sent i säng för att känna mig riktigt utvilad.
Det händer alldeles för mycket roligt i denna staden.
Idag blir nog den enda "lediga" dagen för mig den här veckan. Ikväll ska jag göra absolut ingenting, och det kommer vara så skönt!
Även om "absolut ingenting" betyder att man tar i tu med allt som man inte hunnit göra under de senaste veckorna (Städa rummet osv...)
Men det kommer också att vara trevligt på sitt sätt, få tillbaka lite feng shui i hemmet ^^

Och så måste jag besöka biblioteket för att låna någon ny bok att läsa.
Boktips någon?

Hello again, friend of a friend

Den stora söndagsångesten tog mig med storm idag, i form av några inte allt för bekväma fakta: Det blev alldeles för dyrt igår. Jag blev aningen för berusad. Jag tappade nästan bort mina lovikkavantar. Och i veckan kommer jag göra någon väldigt besviken.
Plus att jag fick reda något som inte alls var kul (enligt mig).
Life can be unfair from time to time.

Men det finns väl alltid såna dagar. At least no one died ^^

Har annars haft en väldigt, väldigt trevlig helg med en massa fina människor. Varit i Luleå och gått på stan med Malin och Ylva, sen träffat söta Sara och varit på Hallis überfödelsedagsfest. It was lovely :) Även om jag gjorde bort mig x antal gånger. Man får väl bjuda på sig själv. Veldig gøy å få snakke litt norsk også!

Nu är det sängdags för att orka stiga upp kl 6. Ska simma med Malin så hon får träna upp sig till sitt simtest som hon ska göra :D Vi kommer att träna på morgonen hela den här veckan. Woo-ooh :D

Upptagen med att leva för en gångs skull

Sitter och snuvar vid datorn på min mycket uppskattade lediga dag.
Nu har jag varit på Löfgrens varje dag sedan i onsdags. Det är hur kul som helst, men samtidigt väldigt slitigt med allt det nya man ska lära sig. Förkylningen var verkligen väl tajmad...

Jag är så glad att jag fick den här möjligheten, har haft så himla tur. Jag vet att jag inte är världens bästa florist, att jag inte kan nog inom yrket för att kunna framstå som professionell.
Därför är det så himla bra att jag får vara där gratis i tre månader så att jag kan arbeta upp min kunskap och och kanske få en liten chans att bli anställd efteråt.

Jag trodde först att jag mest skulle få arbeta med bud och ta hand om blommor och såna enkla arbetsuppgifter där jag inte har någon kundkontakt, eftersom jag bara har praktik. Men dom lät mig vara i butiken redan andra dagen och jag får göra nästan allt som de andra gör. Vilket är både roligt och superläskigt. Det känns som att hoppa bungyjump varje dag och jag är hela tiden rädd för att göra bort mig. Men so far so good, har inte gjort allt för mycket fel och de jag gjort buketter åt verkar ha blivit relativt nöjda ^^

Det här är alltså anledningen till varför det inte blivit så mycket datorsittande och bloggskrivande dom senaste dagarna.
En annan ganska stor distraktion är en man vid namn Viktor...
Men jag vågar nästan inte skriva något om honom,
eftersom det kanske ger otur.
I don´t want to jinx this...
Jag brukade säga förut att jag har otur i spel, men tur i kärlek.
Detta har verkligen inte stämt det senaste halvåret...
Jag har varit aningen naiv.
Så jag hoppas att det här är annorlunda,
för jag har inte varit så här glad på länge.
Både praktiken på Löfgrens och Viktor i mina tankar gör att jag hela tiden går omkring och ler.
I just can´t help it.

Och oavsett vad som händer så kommer jag njuta av att få umgås med en så fin människa så länge det varar. You make me feel so oh-la la ^^

Många måsten som vuxen

Joo... Nu var det länge sedan, räknat efter hur ofta jag vanligtvis brukar skriva.
Till mitt försvar kan jag säga att det är svårt att blogga när man är uppe i fjällen och åker skidor ;D Och nu har jag naturligtvis lyckats bli sjuk av resan, men har inte tid att ligga och vara dålig för tillfället.
There are things to do and people to meet. Bah!

Förra veckan hände några saker som gjorde att jag inte var världens gladaste människa.
Jag var nämligen på möte med arbetsförmedlingen och fick veta att eftersom jag läser kurser vid universitetet så får jag inte gå praktik genom deras ungdomsgaranti. Detta är skrivet i lagen.
Awesome.
Det här hände dagen efter att jag tackat nej till jobbet hos Rapunzel of Sweden. Alltså hade jag varken möjlighet till jobb eller praktik i den stunden.
Och mesig som jag är blev jag så less att jag nästan började gråta medan tanten på arbetsförmedlingen läxade upp mig om allt jag gjort fel och alla papper som jag skulle fylla i och alla skyldigheter jag hade.
She just wouldn´t let me go.

Tisdagen spenderades så i bitter ångest, men på onsdagen hade jag bestämt mig för att avsluta studierna och ta chansen till praktik. Vad annat kunde jag göra?

Så idag, en vecka senare ska jag till arbetsförmedlingen igen och ordna med alla dessa papper så att jag äntligen kan få börja min praktik. Jag håller tummarna för att dom inte hittar på något mer för att göra mitt liv surt.

Annars kan jag ju säga att resan till Hemavan var underbar, har varit med jätterara folk och åkt massor med skidor. Jag vågade till och med åka lite offpist. Och med Ylvas fina råd så inbillar jag mig själv att jag kanske till och med blivit lite bättre på att åka slalom.

Men det är nog mest i mitt huvud.

Besluten som formar ens liv

Idag tackade jag nej till jobbet på Rapunzel of Sweden.
För en vecka sen hade jag hoppat omkring av glädje av att få samtalet där de erbjöd mig jobbet.
Men nu kändes det bara jobbigt. Psykiskt illamående av att kämpa emot viljan att säga ja. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på vad jag gjort.
Tänker på den möjligheten som jag nu missat.
Ibland ställs man inför så extremt svåra val. Där man måste väga alla fördelar och nackdelar mot varandra.
Och det känns som om det blir värre och värre med åren.
Viktigare beslut.
Större saker som förändrar livet för längre tid.

Så nu har jag alltså gjort mitt val. Att fortsätta sträva mot att bli florist.
Nå mitt mål och utforska varenda möjlighet jag kommer få inom yrket.
Prova och se hur det känns och går. Gå hela den stigen för att veta hur det är.
Man kan ju alltid prova något annat senare. Jag är ju bara 21 år gammal, även om jag tror att jag är mycket äldre än så.
Men just nu kan jag bara tänka på hur mycket jag förlorar på det här ekonomiskt.
Och hur mycket mer tid detta kommer kräva.
Mer arbete för mindre lön.

Men samtidigt kommer det ge mig så enormt mycket. Jag känner mig själv, min ombytlighet och lättpåverkade sinne. Vet att så fort jag sätter min fot inne på Löfgrens igen kommer jag vara eld och lågor för nuet och trivas just precis där.

Jag gjorde rätt val.


----------------------------------->The sky is the limit

Vimsig fröken

Skulle upp tidigt idag för att simma och sedan gå på arbetsförmedlingens möte. Men vid frukosten kollade jag upp tiden för mötet och insåg att det inte alls var idag, utan imorgon.
Så allting blev bara fel ^^
Inte för att det gör mig speciellt mycket, nu fick jag tid att simma riktigt länge, 1,5 timme, 2900 m :> awesome!
Och nu kan jag plugga resten av dagen, något som verkligen behövs... Det har ju som varit trevligare saker att tänka på och göra dom senaste dagarna, istället för att plugga... ^^

Så det blir arbetsförmedlingen imorgon, praktiken ska ordnas, och sen på onsdag hinner jag med att träffa Rickard och prata business innan det bär av till Hemavan! Ska bli spännande att se om vi kommer på något smart, jag är ganska sugen på att starta företag nu och se hur det går:D

Wie-oo, over and out!

And the lucky one is... me!

Phew! Vilken fin helg jag haft.
Filmkväll i fredags, fest igår, och mysdag idag.
The ultimate weekend, med världens bästa sällskap.
Det känns nästan trist att åka härifrån på onsdag.
Även om det bara blir 4 dagar.
Fast samtidigt klagar jag ju inte på att få åka slalom i Hemavan!
It will be awesome.
Men innan dess är det massa tråkheter att ordna med. Säkra min framtid som florist. Plus min ekonomi... Och det är ju bra. Bara jobbigt.
Papper som ska fyllas i och såna grejer ger mig ångest.
Tisdag kväll kommer iallafall bli trevlig!

Nu känns det som att jag mest bara skriver ner allt som vimsar omkring i mitt huvud, ett ganska ostrukturerat inlägg. Men det får väl vara så ibland också.
Nu blir det metal i högtalarna och datagorm innan jag ska sova.
Vilket kommer bli tidigt.
Av någon anledning är jag ganska sliten...

^^

Irresistible sensations...

Det är som när man tar en godis.
Bara en enda.
Känner den söta smaken på tungan.
Kemiska estrar som lurar sinnet.
Slår fullständigt ut hjärnans belöningssystem.
Man tänker att den är nog.
Att den biten räcker för att man ska känna sig nöjd.
Men den triggar bara behovet för mer.
Dopaminet tar över styret och gör en till slav för känslan och upplevelsen.
Och det känns så bra.

Gladast i stan!

Oh vilken fin dag det är idag.
Världens skönaste väder, fem plusgrader och blå himmel här och där.
Och jag bara njuter av dagsljuset som kommer tillbaka nu.
Började dagen med ett skönt yogapass, lyckades till och med stå i full brygga idag, Känner att jag blir bara bättre och bättre :D

Sen blev det en liten tur till stan. Där jag inte kunde låta bli att köpa skor...
Är rädd att jag börjar närma mig
att bli en kvinna a la Sex and the City tjejerna.
Har alldeles för mycket skor nu O_o ...But they are so cheap and pretty!
Men men... Temperance is a virtue.

Sen får vi se vad som händer ikväll. I´m sure it will be something awesome.
Fram till dess ska jag vara duktig fröken och plugga.

Jag är så glad och tacksam för mitt liv just nu. Känner att allting bara ordnar sig och blir bra. Att jag för en gångs skull klarar av att ta tag i mig själv och sluta vara så omotiverad.
Living the dream ;P

En kväll i fint sällskap

Den här veckan har varit hur skön som helst.
Det har bara hänt mer och mer trevliga saker och jag har umgåtts med en massa rara människor. So lovely. Vi får se om helgen blir lika über.

Igår var det dock lite stressigt.
Började dagen ganska lugnt med att äntligen få tvätta. (Oh, the glory!)
Sen var det näst sista mötet med jobbcoachen, vi pratade om mina olika möjligheter, antingen jobb, eller en praktik som kan ta mig närmare min dröm. Och jag tror att jag äntligen har bestämt mig. Men vi får se på måndag... :)
Men så fick jag "läxa" av honom och blev tvungen att åka in till stan
(Jag kunde ha ringt, men har lite ångest för att prata i telefon) och prata med cheferna på Löfgrens Blommor om praktik. Dom verkade ganska positiva till att ha mig där så då blev jag lite mer pepp på den möjligheten.
Men då hade klockan redan börjat närma sig tre, och jag skulle träna med Malin kvart i fyra, och helt plötsligt kom jag på att jag lovat vara i stan kl 18, något som blev lite klurigt i och med att träningspasset slutade 17.15.
Puh. Men allting ordnade sig ändå. So thank you for that :>
Sen blev resten av kvällen hur underbar som helst.
Bara slappna av och njuta av nuet.
Kan inte minnas senaste gången någon behandlat mig så bra.
Du är verkligen i särklass.




Men! Jag ska bjuda tillbaka någon gång! That´s a promise!

The cake is real!

En dag som består av att inte göra något speciellt nyttigt är en bra dag!
Steg upp orimligt tidigt idag (05.45) för att gå på yoga med Olivia. Pah.
Det visade sig att instruktören var ersatt med en vikarie som verkar vara mer erfaren med fystränings-pass än yoga, eftersom vi snarare hade styrketräning med inslag av yoga. Oh dear.
Men man vaknade i alla fall till ordentligt efter det.

Sen inhandlade jag ingredienser till tårtan som Nils och jag spenderat resten av dagen till att baka. Den blev helt underbar och superfin. Fyllningen består av vit chokladmousse, banangegg och marsankräm.. Mmmmmm!
Det är ju nämligen så att Tomas fyller år idag, grattis till dig din gamla stofil!
Så under eftermiddagen och fram tills nu har det varit en massa födelsedagsbesökare här som smakat på tårta och überkaffe, nam, nam!


Och snart kommer Malin. Wo-ooo. She will eat so much caaake!

Underbara tisdag

Har haft en genomgående skön dag idag.
Pluggade tyska på morgonen (har äntligen fått schemat, yay!)
Och sen blev det beachvolley på Iksu med en massa trevligt folk.
Tack Malin för att du frågade mig om jag ville komma med! ^^
Vi höll på ganska länge och man blev ganska full i sand och röd på armarna, men det var kul :> Måste göras fler gånger!
Sen for jag hem och åt lite grann, men hade massor med energi kvar så jag lurade med mig Tomas tillbaka till gymmet och vi tränade lite allt möjligt i en timme.
Efteråt var det skönt att stretcha kroppen och känna att man gjort något vettigt idag också.

Och på kvällen blev det Pipes of Scotland med Nils, Olivia och Karolina. Det skulle vara någon slags Surrealistisk afton men det hände inte speciellt mycket surrealistiskt där. Däremot var det trevligt att få socialisera med finfolket och bara prata om allt och ingenting.

Pricken över i blev att reggaebusschauffören körde när vi åkte hem.
I am such a happy girl.
Och detta är ju bara början på veckan... Woo-ooo ^^

Dancing with myself...

Idag är jag en sliten kropp.
Var himla kul med zumba på Iksu, men det tog på mina leder.
Ibland känner man sig ganska gammal, rent fysiskt ^^
Men det tar sig väl någon gång i framtiden. Kan man hoppas!

Så det var aningen jobbigt att sen dansa medeltidsdans och försöka niga utan att det gjorde ont. Men det är ju bara en bagatell. Skönt att känna att man gjort något fysiskt för en gångs skull.

Kom att tänka på att jag har hållit på med himla mycket dans sedan jag kom till Umeå. Och det är jättekul, har alltid haft intresset, men inte så mycket möjligheter. Alla kurser och grejer brukar vara så himla dyra och ovärda. Medan i den här stan finns det föreningar och träffar överallt och hela tiden. It´s lovely!
Nu kanske man till och med kan öva upp någon slags koordinationsförmåga.

Och imorgon blir det ännu mer träning, först volleyboll med Malin och co. sen bodypump, vilket känns lite läskigt för jag är ju inte speciellt stark..
Blir mycket spännande att se hur jag klarar av detta :D

En måndag utan den klassiska måndagskänslan.

Ligger i sängen och försöker motivera mig själv till att stiga upp.
Men jag har hittills inte kommit på något argument starkt nog att konkurrera ut det faktum att min säng är varm och skön och jag har inget viktigt att göra idag på förmiddagen. Det är mest bara av princip som jag ens har vaknat.
Sen är ju allting relativt. Jag kan naturligtvis plugga en massa.
Men det är inget som brådskar direkt.
Life is good to me.

Senare idag blir det träning på Iksu med Olivia och ikväll har jag lektion på Designhögskolan. Ska bli kul att se Natasja igen.
She seemed like a sweet girl.
Och till sist blir det medeltidsdans. Lovely lovely.

I övrigt är det mycket spännande på gång den här veckan. Men det är så spännande att jag knappt vågar tänka på det ^^
Oavsett hur det blir så kommer det att bli bra!

Genom eld och vatten, över land och hav...

Tänkte jag skulle sammanfatta gårdagen, mest för min egen skull och mitt dåliga minne.
På dagen var jag in till stan för att kolla om dom fått in "usb-nyckeln" som jag behöver för att få prova på Cubase gratis i en månad. Den hade inte kommit, synd nog. Så då köpte jag en annan grej där, till en rar flicka som inte är så snäll mot sin gitarr ^^ Det får bli en tidig födelsedagspresent.

På kvällen var det sen meningen att jag skulle till Kafé station på folkdans. Men Nils bjöd med mig till en födelsedagsfest för en av hans klasskompisar. Och även om jag väldigt gärna ville dansa folkdans med Karolina och Olivia, som jag dessutom lovat, så lockade det lite mer att få vara social med en massa nytt folk.
Det var det jag behövde för att komma ur min dåliga-humör-trend.
Plus att det hade blivit tjorvigt att åka fram och tillbaka mellan Ålidhem och stan då vi sen skulle ut på Schlagerklubben.
I hope them girls did not mind! Har lite dåligt samvete för det...

Och festen var mycket trevlig, kul att få se alla fina folk som Nils har i sin klass. Och jättesnällt av dom att jag fick komma! Så grattis igen till Astrid! ^^
Det var kul att få prata lite mer med Sofie också, hon är en raring :)

Sen bar det alltså iväg till Schlagerklubben. Men onyktra och vimsiga som vi var (ingen hade varit där förut) så lyckades vi gå in på O`learys istället... Och det komiska är att det tog ändå några minuter innan vi kopplade... Inget inträde, alla över 18 fick komma in, massa sportgrejer överallt... Och ingen schlagermusik.
Men ingen skada skedd, det var ju bara att gå ut igen.
Sen var det lite läskigt att gå in på Schlagerklubben, eftersom jag inte riktigt uppfyller ålderskraven, men vakten var schysst och sa bara att jag fick uppföra mig fint där inne ^^ Boo-yaah!
Och stället var trevligt, tre dansgolv, rolig musik, väldigt flashigt och kul blandning av människor.
Men samtidigt så kändes det inte alls värt 130 spänn i inträde...
Däremot så var kvällen, folket och allt som hände lätt värt 130 kr!
Jag får bara be om ursäkt till Astrid för att jag var lite fräck, det var inte alls meningen.
Men det var mycket trevligt att bli följd till bussen i äkta gentlemannastil. Sånt händer inte ofta i min värld.

Hoppas mina raringar har en fin söndag!

Vad ska man säga?

Intressant dag som började med yoga och slutade med öronsus.
Hälsosamt och bra.
Åkte in till stan på förmiddagen/dagen för att köpa lite självförtroende (kläder/smycken/smink) plus lite förfriskningar för kvällen.
Träffade sen Tobias för första gången.
Väldigt sympatisk människa måste jag säga.
Och ibland är det skönt att ens fördomar inte stämmer. Himla bra det.
Sen tog jag mig hem och fick ett plötsligt infall att börja sy en väska... Det var en dålig idé, eftersom det tog himla lång tid och inte alls blev så bra.
Får se om det går bättre imorgon kanske när jag gör den färdig...
Hur som helst så fick jag tack vare det projektet dålig tid till att flasha till mig innan Ylva och Jocke kom på middag (Blev en väldigt trevlig middag!) Så det blev stress till NH och jag fick stå ensam i kö en lång lång stund (40 minuter) Är inte världens roligaste tidsfördriv...
Speciellt när man är nykter och aningen deppig. Men men.
Det blev en trevlig utekväll ändå.
Hände mycket mystiskt och det är tur man har en raring som Malin att gömma sig bakom från tid till tid.
Vem fan raggar på krogen egentligen liksom?
Ofta det kommer något bra ur sånt...
Bah. Jag är så sjukt jävla bitter nuförtiden. Aldrig, aldrig mer.
Time for some change now!

KAh-ZAaaaAM Mah hawt Bitches!

Och dagarna bara går.

Nu blev det plötsligt så lite tid till allt som man vill och borde göra.
Veckan går mot sitt slut och det händer saker hela tiden.
Jag förstår ingenting.
Men det är ju trevligt på sitt vis!

Har simmat och varit på Strömpilen och hängt med Ylva på Ersboda handelsområde idag. Very nice. Egentligen skulle jag pluggat tyska och läst lite grejer, men hade ingen motivation alls. Det finns ju några dagar kvar på veckan i alla fall.
Achtung, indolence!

Och imorgon blir det trevlig kväll med finfolket. Loveliness.

En droppe felix felicis...

Long time no see, eh?
Har haft lite allt möjligt att pyssla med i veckan och inte riktigt haft behovet att skriva här. Till att börja med så har ju tre av mina kurser startat. Jag har spenderat orimliga summor på kurslitteratur, men kurserna verkar väldigt intressanta så det känns bra :)
(Och ja, jag köper böcker istället för att låna! Man får ju sån mysig Hogwarts-skolstarts känsla av att gå runt med en lista på böcker som man behöver ^^)
Uppropet och början på designhistorian var trevligt, verkar vara rara folk som går den kursen. Och läraren är också en ganska intressant människa ^^ Sen får vi se hur bra jag klarar av internetkurserna. Dom där skolsidorna är ju så himla mysko...

Och sen... Hmmmm! Igår så ringde Studentconsulting folken och frågade om jag kunde åka på intervju till Rapunzel of Sweden samma dag.
And of course I could! Blev jätteglad ^^
Så där har jag varit på intervju, det kändes som att det gick ganska bra. Hade varit kul att få arbeta med dom trevliga människorna som är där :)

Och träningen flyter på, har nu börjat variera simningen med gym och diverse träningspass.
Var himla skönt att vara på yoga imorse, har saknat sån träning.
Och det är så underbart att ha guldkort så att man kan gå på precis vad som helst, när som helst. Freedom! ^^

Hoppas ni finfolk har en trevlig dag, det kommer jag att ha!

Rock that body!

Wow, vilken träningsvåg det verkar gå genom bekantskapskretsen nu, det är hur kul som helst! Det känns som att många köpt träningskort och börjat träna olika grejer. Men det kan ju ha något att göra med att det är första månaden på året och att det var nyår ganska nyligen..
Det finns ju ett tema som är ganska populärt bland nyårslöftena... ^^

Själv gjorde jag inget direkt löfte, men har ju däremot bestämt mig för att ta itu med min stackars negligerade kropp ordentligt nu. Och hittills går det ju bra.
Simmade som vanligt på morgonen, och sen följde jag med Ylva och Malin nu på kvällen för att ta en titt på gymmet.
(Vet inte varför men jag är lite rädd för gym)
Vi körde lite mage/rygg övningar och jag fick sträcka ut mina stela leder.
Very nice ^^

I övrigt har den här dagen varit himla lång och underlig. Jag känner mig lite mysko i huvudet. Men det kanske är för att jag sov så konstigt inatt.

Tror det blir film with them boys strax. Och imorgon är det tidigt upp för att tvätta och sen ska jag ha mitt livs första lektion på universitetsnivå!
Spännande spännande! :D

Vaken på den värsta timmen i dygnet.

Gick och la mig väldigt tidigt inatt, 21.50. Var lite småtrött och kom inte på någon bra anledning till att hålla mig uppe längre. Filmen jag såg var fin, men ganska seg. Ska fortsätta se den senare idag.
Sov inte speciellt bra eftersom min nacke är lite sliten från NH.
Vaknade drygt 5 timmar senare av ett sms.
Och efter en intressant dialog (Man blir ju smickrad av att folk vill prata med en mitt i natten!) så känner jag mig inte så där supertrött längre.

Nu har klockan passerat 5 och ångesttimmen, som jag kallar den, är över. Jag avskyr verkligen att vakna under timmen mellan 4 och 5, eftersom det är en timme som varken kan räknas till natten eller morgonen. Det är timmen då alla jobbiga tankar dyker upp, och man mår sjukt dåligt och blir bara ledsen och ångestfylld av att vara vaken.
Då är det skönt att inte vara ensam.

How I get my kicks...

Nyss slogs jag av mitt tidvis barnsliga beteende. Och jag skäms nästan över mig själv. Men kan ändå inte låta bli att göra det som faller mig in.
Fortsätta det som påbörjats.
För att se vad som händer.
Och utveckla historien.
Så som jag alltid gör, som en slags tvångstanke. Ett mönster jag aldrig bryter. Ger allt, men misstolkar kanske situationen.
Det är ju på sätt och vis positivt att våga, istället för att ångra det man inte gjorde. Men samtidigt kan det hända att man i slutändan står kvar som en idiot, och måste ta konsekvenserna av det.
Men någon sorts spänning i livet måste man ju ha! ^^

Det värsta av allt är ändå att jag blev så nervös att jag inte köpte något godis... And I have extreme sugar cravings right now

Midnight action....

Första kvällen på NH detta året. Very nice. Med Malin och compani.
Men tack vare den underbara hårdrocken har jag nu sus i öronen, och klarar inte riktigt att koordinera mina rörelser tack vare alkoholen.
Så varför skriver jag då här?
Vem vet? Det eviga behovet efter bekräftelse...
Som man fått nog av ikväll. Vitlök is not the shit...
Men det är ju iallafall positivt på sätt och vis.
Fast måste ändå säga att kvällens höjdpunkt inträffade innan alkoholkonsumtionen, då jag skulle gå och lämna ett brev.
I finally got to know the name... ^^
Men jag får ta och lugna ner mig lite grann tror jag.
Detta är inte alls bra.
Får satsa fritiden på mina estetiska projekt istället...
Så kommer kanske resten av sig själv.
Godnatt raringar, ni är bäst i världen!

På jakt efter en känsla.

Lyssnar på the Pillows och minns när jag var så lycklig och kär att
en enda sång kunde få känslorna att svämma över
och man grät bara för att man var så glad.
Jag undrar om jag kommer ha turen att få känna så igen?

Det var länge sedan, och nu är man inte helt den samma personen
som man var då.
Mer erfaren. Bränd. Tvivlande.
För vem garanterar att man ens kommer bli så kär en gång till?
Jag måste erkänna att jag är lite så där smått avundsjuk på de
som hittat en underbar person att dela livet med.
Men samtidigt glad för deras skull.
För alla förtjänar att uppleva den känslan. Borde få göra det.
Tillit och trygghet.
Att visa sin kärlek utan rädslor eller krav.
Bara leva och njuta av varenda stund tillsammans.

Ett ord jag inte säger så ofta: Mamma.

Inatt drömde jag att vi skulle ha en till begravning för min mamma.
För att minnas årsdagen då hon dog.
Det var snart tio år sedan nu.
Alla skulle vara där. Och allt skulle vara precis som om det var den riktiga begravningen.
Men med en tom kista.
Blommor.
Minnesstund och middag efteråt. Hela släkten och alla vänner.
Och på något sätt kändes det bra. Att få chansen att säga hejdå igen, som om jag inte fick gjort det riktigt som jag ville på hennes begravning.
Men när känner man sig någonsin redo att säga ett slutgiltigt farväl till sin mamma?

Allt är ingenting

All is well. Nothing to report.
^^
Känner inte behovet att skriva här idag egentligen.
Jag bara sitter och väntar på att få klarhet i hur allting kommer bli.
Jobb, studier eller praktik?
What will it be...

Och jag förstår fortfarande inte

Vad hände egentligen? O_o

Man kan inte alltid får vad man vill ha...

...Men man får det man behöver - Rolling Stones

Har varit på anställningsintervju hos Studentconsulting idag.
Oh lord.
Det var läskigt.
Men det kändes som att det gick ganska bra ändå.
Platsen är som kundtjänsttelefonist för ett kosmetikaföretag som har internetbutik, men med lager här i Umeå, och jag hade sjukt tur som faktiskt visste vilket företag det var! (Det stod inte i platsannonsen)
I am awesome!
Men måste väl egentligen tacka Malin för det ^^

Hur som helst så är jag verkligen pepp på det här jobbet, hade varit väldigt kul. Jag skulle ansvara för kundkontakten med alla kunder i Norge! ^^ (Ett steg närmare mot att skapa min diktatur där Sverige tar över Norge... ;> )

Hur som helst så får jag inte veta om jag får jobbet på länge, eftersom Studentconsulting först ska kolla en massa grejer och sen prata med företaget och sen ska det bli en till intervju med dom och sen en intervju med företaget. Puh.
Så nu kan jag inte göra annat än att bara sitta och vänta och känna mig nervös i x antal dagar.
Som vanligt.
Tur att man har en miljon andra saker att göra också :D

Rock on my delicious bitches!

Att minnas de som inte längre lever

Hår dag ska menneskja legga att litt ta seg sjøl i ei gjerning mens krefterne er der, da gjør det ittno å bli gammal og sengeliggandes, da lever en i ei bru over en bekk, i en veg igjennom en skau, men ingenting lever i en blank stein på ei grav. Den ska berre gi deg navnet på mannen, så går du sjøl og finn han att i jevnere veg.
- Alf Prøysen

Vet inte om det här textutdraget har någon mening för andra än mig, men skriver det här ändå. Jag tyckte han satt orden så fint. Att de som dött finns kvar hos oss i allt som de gjorde när de levde.
Vi minns dom när vi ser en speciell sak, eller en speciell plats.
För det som de arbetade med, eller för det som de lärde oss.
Jag lånade en bok med noveller av Alf Prøysen, eftersom hans verk är en stor norsk kulturskatt. Det är fascinerande att läsa om platser man själv varit på, som varit en del av hans liv (Jag bodde en mil ifrån hans födelsehem)
Men det jag inte tänkt på var att hans noveller får mig att tänka på min mamma och den delen av min släkt. Min mormor och min morbror. Min morfar och min farfar. De som driver lantbruk.
Som levt samma liv som Alf Prøysen beskriver.
Mys mys och nostalgi. Ibland är det fint att påminna sig om att de tiderna inte är så långt borta egentligen. Den tiden då de flesta arbetade med djuren på gården eller ute på åkrar och i skogar.

Och för er som har lite svårt att förstå Hedmarksnorska
(Jag glömmer bort att det är lite komplicerat när man inte bott där som jag ^^)

"Varje dag ska människan lämna lite av sig själv i en gärning medan krafterna är där, då gör det inget att bli gammal och sängliggande, då lever man i en bro över en bäck, i en väg genom en skog, men ingenting lever i en blank sten på en grav. Den ska bara ge dig namnet på mannen, så går du själv och hittar honom i en jämnare väg."

Minns du...

En dag som idag, men för flera år sedan, när man ännu var liten och barn.
Metervis med snö.
Himlen är vit.
Och det snöar bara mer och mer.
Nollgradigt och kramsnö.
Man är ute och leker, bestämmer sig för att göra världens största snögubbe.
Och den blir stor.
Enorm.
Så stor att när man rullar den tredje bollen, så måste allihopa hjälpa till att knuffa.
Och knappt ens då flyttar den på sig.
Så man tar sats.
Ropar; ett, två, tre... Och springer emot den.
Då rubbas den äntligen, och allihopa ramlar med ansiktet rakt ner i snön.

Fyra timmar senare kommer man hem, in i värmen. Genomblöt men lycklig.
Vi har byggt världens största snögubbe.

Squid and strawberries

Gjorde verklighet av min bläckfiskidé igår. Jag har nämligen varje gång jag varit på ICA sett att dom har färsk bläckfisk i fiskdisken, och tänkt att finns det så måste man ju prova!
Så jag letade reda på ett recept som verkade trevligt (Nudelwok med bläckfisk)
Och tog med mig Markus som moraliskt stöd i affären.
Internet har ju allt, så jag hade redan läst på om hur man rensar en bläckfisk.
Det var bara det att allting lät så mycket lättare när de beskrev det...
Man skulle liksom dra i tentaklerna så skulle alla inälvorna komma ut... Riiight...
Det var ganska nasty. Men vid den tredje bläckfisken tror jag att jag kommit på hemligheten så nu vet jag hur man gör till nästa gång ;)
Och det underbara var att bläckfisken blev inte allt seg eller smakade konstigt, den vart mjuk och jättegod O_o
Dock förstörde jag allt med lite för mycket limesaft...



Menmenmen. Sen avslutade vi kvällen med sista mousserande vinet från nyår, jordgubbar och glass. (Och godis och brie och kex) Mm-mmmh!

Tredje gången.

Var och simmade idag igen och började fundera på hur många gånger jag egentligen varit hittills. Tänkte efter och såg på datum och kom till min förskräckelse på att jag bara varit tre gånger...
Det känns som att jag hållit på varannan dag i två veckor minst.
Märkligt.
Det är ju sant att jag simmat varannan dag, men tiden verkar ha gått långsamt denna veckan så att det känns som om det varit dubbelt så länge.
Sen är ju jag inte världens mest motiverade "idrottare"
Och resultatet kommer jag väl inte märka förrän någon gång i april.. Puh!

Men simningen känns i alla fall über, är jättepepp. Idag var jag dock tvungen att sluta efter 58 längder eftersom mina knän började klaga när jag skulle simma bröstsim. Hatar att ha dåliga leder :/
Men jag tror dom borde bli starkare om man bara tar det lugnt och tränar upp dom successivt? Right?
Det har i alla fall slutat att knaka lika mycket som det gjorde förut ^^

Det eviga fantasibarnet

Det är märkligt med folk som mig.
Hur lätt man får en idé i huvudet, en tanke, eller en förhoppning.
Planer för framtiden, eller bara något man önskar skulle hända.
Och efter det bär det rakt in i fantasivärlden.
Man börjar tänka sig olika scenarion, olika varianter av vad som skulle kunna hända.
Broderar ut en hel historia ur något som inte ens har varit nära att inträffa.
Bara positiva händelser, där ingenting kan gå fel.
För det är ju lov att drömma, eller hur?

Och sen är det tungt att ta nederlaget när livet spelar ett annat spel och allting kommer som en överraskning.

Som att riva ett foto i två bitar...

...för att man bara vill ha kvar halva delen av bilden med den ena personen.
Och kasta den andra delen.

Hu. Det lät tragiskt.
Men ibland är det väl så.

Såg en jättejobbig film imorse.
Våldtäkt och hemskheter. Not good.
Men igår var ändå värre. Vi såg Black Swan. Se den. Och må dåligt.
Ångest upphöjt till två.
Fast den är också otroligt, otroligt bra.
Natalie Portman och Winona Ryder och Mila Kunis!
So good girls. Och filmen var inte alls vad jag väntade mig ^^

Så idag har jag mått lite dåligt av de här filmintrycken.
Men en tur till stan med Nils och inlåning av lite böcker på norska samt en fika på Wayne's gjorde saker lite bättre.
Jag är en sån som hellre skjuter ifrån mig det som är tungt än att jag tar dem åt mig och funderar över dem.
Det är därför jag bara ser en del filmer en gång. Även om de är jättebra.

Det är alltid bäst att hålla sig till kung fu, action, sci-fi och animerat ;)

Nu ska jag gå och botanisera på ICA... Ge-rawrrr....

There and back again

Trodde det skulle dröja länge tills jag skrev här igen, men jag hade visst fel.
Ibland känner jag verkligen inte alls mig själv ^^

Jag skulle sova, men känner mig inte så väldigt trött ändå.
Jag vill nog mest bara att dagen ska passera.
Så jag får skriva lite här tills tröttheten tar över.
Har ju trots allt varit lite aktiv idag så jag borde vara något sliten...

När jag gjorde mig i ordning för att gå och lägga mig fick jag en sång på hjärnan, och insåg inte förrän när jag låg i sängen att det var den sången som aldrig blivit färdig.
Min egna som jag började på för några veckor sedan.
Den som jag vill ska vara perfekt.

Fast den blir nog aldrig det.
Melodin till refrängen är fin. Men det är svårt att hitta dom rätta orden.
Huija mig.
Men det spelar väl ingen roll nu egentligen.


Godnatt vackra människor!

And so, out of words...

Har inget speciellt att säga just idag så jag tänkte dela med mig av en text jag skrivit för några år sedan, för att dryga ut mellan de vanliga inläggen.
Kom att tänka på den sången just nu.
Please do enjoy my masterpiece! ;>

Above the clouds, away from the fog, the smog,
did I ever tell you all the things I wanted to say?

Tears will come,
anytime,
unwanted,
desired...

And so, out of words...
Is this the emptiness we only dream of?
I wish to speak, but, where
did my courage go?

Obsessed by love,
posessed by hesitation, no destination

Obsessed by love,
posessed by hesitation, no destination...

This inability...

^^

Marcy Playground - Sex and candy

You´re very pretty, Pretty-pretty!

Måste bara säga att Barbarella var helt underbar!
Lite trippy, men sjukt härlig ^^
B-film of doom, fast den måste ha kostat fruktansvärda summor att spela in...
Massa roliga kostymer och underliga platser.
Plus en massa massa snusk, dumheter och äckelpäckel.
Me like a lot ^^


Se den!

For the greater good...

Har egentligen inget speciellt att säga idag så jag tänkte bara skriva en massa ovettigheter för sakens skull.

Skaffade gymkort igår, så nu har jag varit och simmat :D
Felt really great.
Skönt att få sträcka ut och vara lite snäll med min rygg for once. 55 längder är inte illa när man är otränad, eller hur! ;) (Man måste ju peppa sig själv...)
Blir kul när Malin kommer tillbaka och allvaret börjar :D

Sen har jag bakat äppelpaj och haft lite 90-tals musik frossa med Nils och Tomas. Jag har stor kärlek för Mr.Oizo! (För andra som gillar han rekommenderar jag att ni ser musikvideon till M-Seq! Han är awsome på att hälla mjölk! ^^)
Och Sandstorm är också fin ^^
Bra träningsmusik egentligen... Sån 90-tals pop.
Men Rollergirl har inte okej kläder! O_o
Fast vilken kändis hade väl det på 90-talet...

Ikväll ska vi se Barbarella, finally! Har velat se den filmen länge men inte kommit mig för att leta reda på den förrän nu. Hope it´s worth it ^^
Man får ju ta den för vad den är också..... Ge-rawr... ^^

Och just det! Imorgon kommer Markus på besök! Will be funfun! :D
Så får man lite sällskap...

Hoppas mitt finfolk har en bra vecka :>

Fina människor

I ett anfall av överskottsenergi och lusten att göra vettiga saker åkte jag in till stan idag för att ordna med alla möjliga sorters trevligheter.
På bussen satt en liten kille som började prata med en mamma och hennes son som steg på bussen efter mig. Någon bekant till honom.
Och jag blev fascinerad av deras samtal.
Han var inte mer än 14 år, men förde konversationen som om han var en vuxen människa.
Bland annat pratade de om gymnasiet. Och han var redan tvärsäker på vad han ville göra med sitt liv. Det var inte fråga om vilken linje han trodde skulle kunna vara kul att gå, utan han visste vad han ville arbeta med efteråt och vilken skola han skulle välja för att kunna göra det.

Hur många vet det när de går i åttan?
Och hur många klarar av att prata på samma nivå med en vuxen när de är 14 år?
Och till och med styra samtalet.
Om ni tänker efter nu...

Jag blev himla imponerad av den här lilla killen. Speciellt eftersom han såg ut som någon som fortfarande sitter och målar Warhammer figurer eller bygger med Star Wars lego och inte alls har någon social kompetens.
Åh vad jag älskar när man har fel om folk!
(I alla fall om det går från negativt till positivt...)

På hemvägen såg jag en annan raring.
När bussen stannade för att ta upp folk, stod det på hållplatsen mitt emot en man och rökte pipa. Det är verkligen inte ofta man ser sånt nu för tiden.
Fascinerande att se skillnaden på att röka pipa och cigarett...
Sen när hans buss kom så skakade han försiktigt ut tobaken som glödande virvlade ut i snön, och sedan knackade han den mot sin stövel för att få ut dom sista resterna. Han granskade pipan noga och satte ner den i sin ficka.
Rutinmässigt och invant.
Undrar om det är på grund av tidsbrist som piprökarna långsamt försvinner?
De verkar mest röka för njutning.
För att i lugn och ro tänka på ingenting, och betrakta pipröken som långsamt virvlar uppåt i luften.

Eller så är det jag som romantiserar det.
Who knows, but themselves?


Annars har jag idag sett minst tre små mycket arga barn som i olika butiker demonstrativt satt sig på golvet och skrikgråtit. Medan föräldrarna irriterade och stressade går därifrån för att hitta billigare påslakan eller badrumsmattor.
Familjeliv på sitt bästa.

Nu ska jag fortsätta förbruka upp min energi på att leta efter min Cubase skiva. (Skrev färdigt en sång idag, let´s pop the champagne!)

Nattsamtal

Jag tror det var länge sedan jag ensam var uppe sent senast.
It´s kind of nice.
Har sett film och pratat med finfolket på msn. Som om man fortfarande gick på högstadiet och inte har något ansvar för morgondagen.
Jag kanske är litegrann som min låtsassyster Ebba, känner mig mycket yngre än vad jag är, från gång till gång.
Men det kan bero på att jag sett på en massa gamla bilder idag och tänkt på gamla minnen.
Nostalgi.

Men mest såg jag ju ganska rolig ut i mina tonår ^^
Kul att man kommit igenom de perioderna. Men också kul att uppleva dom.

Rawrrr...

Det är något speciellt som händer när himlen blivit mörk, klockan börjar bli sen, och de flesta ligger och sover.
Tankarna blir klarare och man kan ha långa intressanta samtal med vänner. Komma på sånt som man annars inte tänkt på. Eller få höra sånt som de annars inte skulle sagt.

Nu börjar jag nästan längta till sommaren.
Jag är så glad att ni finns i mitt liv och gör det värt att uppleva.