Vila

Det är så skönt att ha en nostalgidag,
spendera den som mina helger var när jag var yngre.
När man var ledig flera dagar i sträck och kunde ägna sig åt att enbart ligga och läsa ut en bok på 500 sidor eller mer. Äta alldeles för mycket kakor eller godis, och bli så slö och avslappnad att hjärtats slag är långsamma och tunga och man knappt ids gå ur sängen för att hämta ett glas vatten. (fastän att man mådde lite illa av allt socker)
Andas lugnt och inte bry sig om resten av världen.


Nu har jag läst ut min bok,
så det är kanske dags att stiga upp.

Vid liv

Livet är underbart vackert, men samtidigt så hjärtskärande grymt.
Omöjligt att kontrollera, men samtidigt fullständigt i ens egna händer.
Så komplext och rikt på upplevelser,
händelser
och känslor.
Att man inte riktigt kan omfamna allt och se helheten.
Men det man har omkring sig är så fascinerande,
om man bara har tid att stanna till en stund och se efter,

tänka efter.


Det finns så många intryck att ta in, så mycket att förundras över.
Alla vackra saker, människor och platser som vi har omkring oss.

Jag tror inte evigheten är underbar, utan att det som är förgängligt är vackert, just för att det är så skört. Så värdefullt.
Man måste ta vara på det innan det är slut.

Ibland blir man påmind.
När livet vänder från ljust till mörkt,
till stunder då man inser hur lite man egentligen kan påverka.
Då naturen visar oss att
vi inte är
mästare över allting.
Eller vid stunder då man ser hur grymma vi människor kan vara,
helt på egen hand.

När man inte tänker sig för.
Så kanske någon annan gråter tårar i onödan.
Egoism.




Guld är att lyckas vara en av dom
som bidrar till
det fantastiska med livet.
En av dom som får dig att le, resten av dagen.

Vi måste ta hand om varandra.